Agnes hela dan!

Baksmälla…

2006-01-16T18:32:00.000+01:00

Sitter här med en fruktansvärd huvudvärk och ett kraftigt illamående…det blev nog lite väl mycket med två fester samma helg…helnykterist som jag har det inte blivit för mycket alkohol men ibland blir det ändå för mycket av det goda…eller för lite…typ för lite sömn…efter att ha sprungit in i den berömda väggen och sedan åkt ner i ett avgrundsliknande hål...borde jag veta bättre och inte hoppa på allt som är skoj…
I fredags var vi på ett 40 års partaj….vad är det som händer…håller jag på att bli gammal…det kryllar av 40-åringar omkring mig…nå ja…det var riktigt kul att komma ut med maken för en gång skull…det blir alldeles för sällan…men nu blev det av och parajet var riktigt kul…hamnade med ett lagom överförfriskat tjejgäng och blev lätt fjortisaktig…patetiskt…men väldigt kul…
Våra små änglar hade skött sig föredömligt på kvällen…men det tog dom igen under natten…maken tog dock största delen och somnade först vid femtiden…för att sedan väckas vid sju…så värst många timmars sömn blev det inte och sedan var det bara att ladda om för på lördagen hade makens MC-klubb sin årliga badfest…klubben hyr simhallen och har fest där…hur kul som helst…det är inte ofta ett badhus fylls av bleka, feta, tatuerade bikers…som en av dom sa…
Den äldsta dottern var med och badade hela tiden…hon var bland de första att hoppa i och den sista att gå upp…så det blev lite bråttom med duschningen och någon bastning var det inte tal om…hon ville ha hjälp att skölja ur schampot och sa sedan…mamma det är bästa att sätta i balsam så att det värker medan jag tvålar in mig…
Det är inte alltid det är lätt att skilja på verkar och värker…

Diskriminerande…

2006-01-13T12:31:00.000+01:00

Häromdagen så spelade det kvinnliga hockeylandslaget landskamp mot Finland här i stan…jättekul…eller…samma dag spelar nämligen Björklöven en derbymatch mot Skellefteå AIK…
Vilka tror ni får spela klockan 14.00 i en tom ishall och vilka tror ni får spela på kvällstid inför en något större publik…
Skulle tro att tjejerna fått en stor publik, i alla fall större, om dom fått spela på en tid då folk faktiskt är lediga…
Detta skulle aldrig ha varit på tal om det var det manliga landslaget….grrr…jämlikt, not!

Gamla synder…

2006-01-13T12:15:00.000+01:00

För ett tag sedan läste jag på Sigges blogg alla hans första blogginlägg…det var jättekul att åter igen läsa det jag läste i somras…
Idag när det är en dag då jag är otroligt nedstämd och rastlös bestämde jag mig för att göra en halv sigge…inte lägga ut mina inlägg igen men väl läsa igenom allt jag skrivit…nog var det intressant läsning alltså…tänk så mycket som har hänt på ett drygt halvår…det känns som om jag var en helt annan person i början…hösten blev betydligt tyngre men ändå med texter som faktiskt berör…i alla fall om man ska tro vissa kommentarer…på tal om kommentarer var jag verkligen inte duktig på att svara på dom från början…vad tråkig jag var…inser också hur otroligt kul det är att få kommentarer…speciellt från början då jag inte hade någon statistikräknare…nu vet jag ju hur många som läser…det hade jag ju ingen aning om från början…men det är fortfarande kul med kommentarer…oj, vad jag är ute och fiskar…;)
Önskar att jag åter igen kunde komma med fler ”roliga” kommentarer från barna och kuliga länkar osv…inser bara att mitt liv inte är så kul just nu…och det måste kanske få ta den tid det tar…men snart är jag kanske på banan igen…

Jag som kände lite hopp...

2006-01-11T15:36:00.000+01:00

..av det varmare vädret som kommit...men det ser ut som jag bor i fel landsände för att glädjen ska hålla i sig...men barnen torde bli glada...i alla fall för snömängderna inte för ev. strömavbrott och storm....

Hur i hela friden…

2006-01-11T15:13:00.000+01:00

…ska man kunna dela en stenhård djupfryst falukorvsring….har försökt med allt…tur att ingen kunde se mig…den vassaste kniven bara slinter så jag är glad att jag har alla fingrarna i behåll…än så länge…kampen är nämligen inte över än…
Talesättet säger ju att allt går med vilja, våld och vaselin… Min vilja är helt klart god…våld har jag använt en ordentlig dos av...men någon vaselinburk har jag inte hittat…tror inte jag ägt någon sån sedan högstaietiden då man skulle ha den obligatoriska burken i bakfickan på sina första Lewis…tyvärr gick modet snabbt över och det var de stora niveaburkarna som gällde och då hade man ju en alldeles för liten ”ring” innött på bakfickan…men mamma tyckte inte riktigt det var skäl nog för att köpa nya jeans…
Nej, nu är det bäst att jag återgår till falukorvskriget…borde ta chansen medan lillskruttan leker själv...I SITT RUM...tro det eller ej…men nu tycker hon att det är roligt att plocka i saker i lådor, istället för ur…hon håller som bäst på att plocka i alla sina klossar i en låda…jess, jess, jess….

Hur kommer det sig...

2006-01-11T13:40:00.000+01:00

...att SVTs nya lördagsunderhållning går ut på att kända kvinnor skämtsamt ska åtalas för olika brott och bevis ska plockas från deras gedigna karriärer...för att sedan dömmas av en jury som i princip bara består av män...är det väl uträknat...för det kan väl inte vara en slump...fast å andra sidan har jag aldrig trott på slumpen...

Efter kylan kommer värmen…

2006-01-11T11:18:00.000+01:00

Det har varit kallt ett tag nu kring 20 minusgrader…idag är det flera plusgrader och takdroppet har kommit igång ordentligt…det blåser och snön sjunker och börjar tina…
Åh..vad jag önskar att detta fenomen också ska gälla mitt liv…min själ är genomfrusen, jag befinner mig långt nere under isen…hoppas verkligen att något kan få isen att smälta så jag kommer upp till ytan igen…visserligen kan man väl säga att takdroppet har börjat…i alla fall droppar det ordentligt från näsa och ögon…äntligen kommer tårarna…all ångest rinner förhoppningsvis ut med gråten som suttit fast i halsen så länge…
Önskar att någon skulle kunna sätta en blåslampa över mitt liv så att processen går snabbare men inser också att detta behöver ta den tid det tar…men just nu känns det inte som jag har den tiden och den orken…
Jag önskar att den kraftiga blåsten som härjar utanför mitt fönster ska få blåsa in i mitt inre och rensa ut allt som håller mig fången i detta tillstånd…jag önskar att det ska få blåsa in nya vindar som ger livsglädje och tillförsikt inför framtiden..

Skrämselhicka

2006-01-10T13:45:00.000+01:00

Vi har ett tag haft lite tjall med datorn…ibland slocknar skärmen helt oprovocerat och ibland när man startar datorn vill inte skärmen vara med alls utan förblir svart…
Maken ringde supporten idag och fick rådet att byta skärm och se om det funkar bättre…funkar det felfritt med en annan skärm så är det naturligtvis skärmen det är fel på…men annars är det mer troligt att grafikkortet håller på att ge upp…och då måste vi skicka in hela datorn för att byta och det kan ta tid…risken är stor att vi kan bli utan dator för en icke bestämbar period…gaah…hur ska jag då klara mig…inser nu hur starkt datorberoende jag är…tillbringar alldeles för många timmar framför den…men å andra sidan kanske jag nu får massa tid över som jag kan spendera på allt som egentligen borde göras…måste bara kolla upp hur det var man gjorde för att använda sig av Telias webmail…att vara utan mail känns uteslutet…tänk vad man kan missa…eller?..missar man verkligen så mycket…
Men jag kommer att sakna att läsa alla bloggar…kommer ju att ha mängder att läsa ikapp sen…om jag inte blir stamkund på biblioteket…men lite konstigt känns det att gå tillbaka till min gamla arbetsplats fast som brukare….inte personal längre…åh...jag saknar verkligen att jobba där…tror jag…

Varför är det så…

2006-01-10T10:31:00.000+01:00

…att min yngsta dotter som har ett helt rum till bredden fullt med leksaker ändå föredrar att leka med att tömma pappersinsamlingen, tömma bokhyllan på böcker, CD-skivor och filmer, trycka på alla fjärrkontroller som finns utom den hon fått som sin egen och att roa sig med att titta på tvättmaskinen som går och samtidigt ta sig ett mellanmål bestående av kattens torrfoder…

Åter till verkligheten…

2006-01-10T10:24:00.000+01:00

Så var det åter igen dags för vardagen…det känns ganska trist men ändå skönt på något vis…nu är allting som vanligt igen men ändå vill jag försöka att undvika alla de gamla hjulspåren…även om jag inte gett något nyårslöfte och inte riktigt känner att årsskiftet betyder någon större förändring så finns det vissa grejer som jag vill förändra…frågan är bara på vilket sätt…ofta sker ju en förändring gradvis utan att man egentligen tänker på det…fick ett mail idag om hur saker och ting förändrats sen åttiotalet…

Ack du glada 80-tal, visst är det ofattbart att...
* Vi på fullt allvar trodde att George Michael var hetero.
* Vi köade utanför telefonautomater varje gång vi ville ringa hem.
* Hockeyfrillan fanns på var mans huvud - gärna i kombination med en synthtofs.
* Seglarskon betraktades som "klassisk" och "tidlös".
* Vi trodde att Dylan i Beverly Hills 90210 var 17 år gammal - trots att han var 25.
* En krusig permanent ansågs vara en trendig frisyr - både på tjejer och killar.
* Dirty Dancing stjärnan Patrick Swayze betraktades som supersexig.
* Ett Lycra-plagg vid namn "Body" (som knäpptes i skrevet med en konstruktion som var fullkomligt ohanterlig, särskilt i kombination med alkohol) hade en naturlig plats i våra garderober.
* Mascaran inte skulle vara svart utan ha samma färg som ögonen - blå, grön eller brun.
* En familjs status mättes i antalet hushållsapparater - Soda stream, glassmaskin, bakmaskin och fonduegryta var lika med skyhög status.
* En bit kassler med ananasskiva betraktades som exotisk och att alla maträtter som innehöll ananas hette någonting med Hawaii.
* Den lyxigaste förrätten var räkcocktail och den flottaste efterrätten glace au four.
* Vi fick inte hoppa på golvet när vi lyssnade på musik - då blev det hack i skivan.
* Det fanns en särskild möbel att förvara skivspelaren på, den kallades stereobänken.
* Vi gick med i bokklubbar, skivklubbar och samlade på receptkort som vi förvarade i speciella boxar.
* Det gick rykten om att Michael och Janet Jackson var samma person.
* Det vita mirakelmedlet Tippex var det enda sättet att åtgärda stavfel.
* Alla viktiga papper kallades stenciler och var tryckta med blått stinkande bläck.
* Vi trodde att vi skulle få HIV vid blotta anblicken av Jacob Dahlin och Sighsten Herrgård.
* Tights och storskjorta var en naturlig kombination hos tjejer.
* Våra finaste tavlor förställde kyssande par i solnedgång, gråtande clowner och galopperande enhörningar.
* Tjejer gick och tränade med stringtrosor utanpå gympadräkten.
* "Jag skriver en check" var en vanlig replik i shoppingsammanhang.
* Vi blev förvånade när vi fick reda på att Dolly Parton bar peruk och Ted Danson toupé.
* Det var okej att lyssna på Magnus Uggla.
* Snabbmat var detsamma som "en grillad med mos".

År 2006... Det kallas för utveckling........ Du vet att du lever år 2006 när?

1.: Du av misstag knappar in PIN-koden på mikrovågsugnen...
2.: Du inte har lagt patiens med verkliga kort på flera år...
3.: Du har 15 telefonnummer till en familj på 3 personer...
4.: Du skickar e-post till dem som sitter bredvid dig...
5.: Ursäkten för att du har tappa t kontakten med gamla vänner är att du inte har deras e-postadresser...
6.: Du kommer hem från jobbet och fortfarande svarar i telefonen med "företagsrösten"...
7.: Du ringer hemifrån och fortfarande slår 0 för att "komma ut"...
8.: Du har jobbat vid samma skrivbord i 4 år men på samma tid för tre olika företag...
10: Din chef klarar inte att göra ditt jobb...
11: Du ringer familjen för att höra om de är hemma medan du kör in i garaget...
12: All reklam på TV har en Internetadress under...
13: Lämnar huset utan mobilen, som du inte hade de första 10, 20, 40 åren av ditt liv, framkallar panik och du måste åka tillbaka för att hämta den...
14: Det första du gör när du kliver upp på morgonen är att gå "online" innan du hämtar kaffet...
15: Du lägget huvudet på sidan för att le :).
16: Du läser detta och nickar och ler..
17: Ändå värre; du vet precis vem du ska skicka vidare detta e-brev till...
18: Du är för upptagen för att lägga märke till att nr 9 saknades i denna lista...
19: Du scrollade faktiskt upp för att kolla att den inte var där...
20: Och nu sitter du och ler åt dig själv...
Ha ett fortsatt bra 2006!

Jag hoppas bara att de förändringar jag faktiskt tänker på inte ska ta tjugo år att förändra...jag hoppas jag märker dom snart...den som lever får se...

Känner mig totalt sänkt…

2006-01-08T20:54:00.000+01:00

…nu har jag haft brutal huvudvärk i tvåveckors tid...känner mig dessutom lätt illamående till och från…speciellt på morgonen och kvällen...och gravid är jag inte…ska det bli några fler ungar är det nog katten som får stå för det…
Som om denna migränliknande huvudvärk inte var nog så hade vi igår besök av svärmor…som verkligen kan gå under epitet svårmor…jag blir tokig…det är helt otroligt vad den kvinnan kan gå mig på nerverna…det spelar ingen roll hur jag försöker…säger jag A säger hon B…säger jag vitt säger hon svart…oavsett vad vi pratar om…hela tiden hamnar vi i ofas...vi tycks inte ha några som helst gemensamma intressen eller samtals ämnen…jag upplever att hon inte ens har något större intresse för våra barn förutom när hon jämför dom med sina andra barnbarn…jag håller på att bli tokig…
När jag berättade om pappas hälsa och hans inte alltför bra tillstånd…lyssnade hon knappt utan började på en gång tala om sina krämpor och vad hon varit med om…
Hon är så pjoskig och om sig och kring sig med allt att jag håller på att gå upp i limningen…usch vad jag skäller och klagar…men det känns skönt att avreagera sig lite…jag försöker så gott det går att inte visa något för barnen men det är ganska svårt…dom ser mer än man vill…igår trodde jag verkligen att stortjejen hade greppat det hela…hon satt i soffan och plinkade på gitarren medan vi satt kvar vid matbordet och pratade…då säger hon …jag tror inte jag ska spela mer för det är så dålig stämning…opps...tänkte jag…men insåg snabbt att hon syftade på gitarren som var ostämd…

Skönt nog är min relation till min svärmor inte något som kommer mellan mig och min man…när hon sent om sider åkt hem igår…tänkte maken, som oxå tycker relationen är ansträngd,…"åh, vad skönt nu har man gjort bort det här för ett tag"…kanske lite elakt men sant...

700 spänn att göra vad jag vill med…

2006-01-06T18:45:00.000+01:00

Hur ska jag kunna hitta på något att spendera dom på…eller snarare hur i hela friden ska jag kunna gallra bland alla önskemål… det finns ju mängder med grejer jag behöver…och sen finns det ännu mer jag vill ha…känner mig som en villrådig unge som tvingas bestämma sig själv och det snabbt…totalt omöjligt…
Dessutom kommer svärmor hit imorgon och det är henne jag fått pengarna av…hon vill säkert veta vad jag tänker göra med dom…och då blir jag så fånig…helt plötsligt tänker jag inte på vad jag vill göra för pengarna utan jag tänker mer på vad hon kanske skulle tycka vara bra att jag spenderade dom på…jag fattar inte att jag ska bry mig så ruggigt mycket om vad andra tänker om mig…idag var vi på stan och skulle försöka hitta skridskor åt mig och maken…det kan väl vara en bra grej att lägga pengarna på…hur som helst så lämnade vi barnens vantar kvar i bilen eftersom risken annars skulle vara stor att vi kom hem utan vantar…vi parkerade precis utanför Stadium…men ändå hoppades jag att ingen skulle se att barnen inte hade vantar…för tänk om dom skulle tänka att jag var en oansvarig mamma…naturligtvis måste jag därför säga högt, onödigt högt, ett par gånger till maken…Visst lämnade vi barnens vantar i bilen så vi inte skulle tappa bort dom…det är ju helt sjukt…vad i hela friden gör det mig om det finns någon som tänker något om mig…Grr på mig själv…

Nej, nu är det hög tid för myskväll med stortjejen…hon har till och med gjort välling till sin lillasyster som hon nu sitter och ger henne så att vi blir klara snabbare…dags för grönsaksdip…

På tal om kattungar...

2006-01-05T22:46:00.000+01:00

...jag hittade denna sida som helt klart förordar att skaffa kattungar...i alla fall i jämnförelse med att skaffa bebis...måste visa för maken...risken är nog tyvärr större att han ändå hellre vill ha ett barn till än en katt till.....

Nu har Missan verkligen visat att hon är hungrig...hon har fått upp skåpdörren under diskbänken och letat upp på kycklingresterna ur soppåsen...jag torde inte bli poppis när jag försöker ta av henne det...för det känns nästan som jag borde det...hennes mage tål nog inte det...och vi vill inte återuppleva det som hände i sommras...

Hon hade varit framme och käkat upp all glass vi lämnat kvar på bordet och det gjorde att hennes bajs fick jättebråttom och var hyfsat löst...detta lämnade hon i massor i saccosäcken i vardagsrummet...vi märkte ingenting förrän på morgonen då "stora E" skulle sätta sig för att se sommarlovsmorgon...när hon satt sig till rätta studsade hon hur högt upp som helst...hon hade raketbajs från Missan över hela sig...och det luktade inte glasstårta direkt...det gick knappt att skrubba bort lukten på något sätt varken från dottern eller saccosäcken...inte undra på att maken inte vill ha fler katter, för det var han som fick ta rätt på alltihop eftersom jag hela tiden var påväg att kräkas av den otroligt äckliga doften...

Det är kul att ha katt...nästan jämt!

Gravid…

2006-01-05T22:41:00.000+01:00

..eller heter det kanske dräktig när man talar om katter…
Undrar just hur det står till med den saken hos ”stora E”s katt…hon har sedan ett tag varit på löpen så det bara skriker om det…dvs. hon skriker så vi inte kan sova om nätterna…detta resulterar i att hon blir mer eller mindre utslängd ibland…härom sistens var hon inte hemma på ett helt dygn och hon brukar ju annars bara stryka om kring bland granngårdarna…som tur är finns det katter i alla hus på vår lilla gata så det är ingen som blir sur över lite kattpink i rabatterna…det var en parantes…när hon väl kom hem igen spydde hon och har sedan dess käkat som en häst…nu står hon på diskbänken och slickar på ett kvitto som det råkade komma lite grillad kyckling på…själva kycklingbiten var borttagen men lite fett låg ju kvar…
Alla kattgubbar här runt omkring är kastrerade så det borde inte kunna bli så mycket ungar egentligen…men nu kom våra nya grannar över och funderade om Missan åt några piller för ev. har deras lille Eros gått och blivit könsmogen och ännu är han inte kastrerad…så nu är det bara att vänta och se om vi har en kull kattungar i mars…lagom stora att flytta hemifrån på försommaren…hoppas innerligt att det inte blir sommarkatter av dom…för då får ägarna med mig att göra…vi får verkligen hoppas att vi hittar bra hem till de små liven i fall det blir några…en ska vi i alla fall behålla själva...maken får väl spader men det får man ta...

Det finns ju många som tycker om katter men sen finns det ju väldigt många som inte gör det…
En av våra så kallade vänner är inte helt överens med sin grannes katt...den har en benägenhet att kissa på hans dynor till utemöblerna…inte så nice…Vår vän gick över till grannen och påpekade detta flera gånger och tillslut lessnade han och gick över och sa att han hade lånat en fångstbur från kommunen som man samlar in lösspringande katter med…
Grannen blev helt förfärad och utbrast i panik: Man får inte döda katter med halsband! Var av vår vän snabbt replikerade: Nej, jag kommer att ta av halsbandet först…

Har ni inget bättre för er...

2006-01-05T20:17:00.000+01:00

...än att sitta och läsa bloggar...kan ni lika gärna slänga ett öga på min nya blogg...en annorlunda typ av temablogg...i alla fall har jag aldrig sett något liknande men å andra sidan har jag knappats sett allt...

Så kom trettondagsafton…

2006-01-05T20:01:00.000+01:00

…och det kändes inte ett dugg märkvärdigt…denna dag skilde sig inte så mycket från alla andra dagar…
Gubben har ju varit långledig och börjar inte jobba förrän skolorna startar på måndag…detta innebär att vi haft riktiga sovmornar och då menar jag riktiga…idag åt vi frukost klockan tolv…och vi har småbarn…brukar inte alla småbarnsföräldrar klaga på att deras ungar vaknar tidigt…vi har verkligen inte fått såna…minstingen har under detta jullov sovit kring 14 timmar per natt i princip utan att vakna…skönt..
Vi har alltså totalt degat ihop under lovet…bara pömsat på i pyjamas ätit julgodis, läst böcker, sett film, spelat spel både analoga och digitala…vi har i princip bara umgåtts med varann inom familjen…det har verkligen varit skönt att ha det så lyxigt… stortjejen har stortrivts… inte en enda gång har hon frågat efter kompisar…vilket är ganska unikt…
Problemet med att ta det så här lugnt så länge är att man blir lite lat…det känns helt plötsligt oöverstigligt att klä på sig för att gå ut och handla…vilket vi måste göra varje dag eftersom vi inte orkar planera vad vi ska äta… det känns till och med för jobbigt att tappa upp ett bad…hur långt ner får man sjunka (tappar jag inte upp badet kommer jag iof inte att sjunka..jo kanske sjunka ner i soffan…)…känner mig rätt sunkig…vet knappt när jag duschade senast…vågar knappt tänka på det för det var kanske ifjol…nja kanske inte…men nästan..
Nu sitter jag här och känner paniken komma…det var ju tusen projekt som skulle slutföras under långledigheten…det var ju massa saker vi äntligen skulle hinna ta tag i…och ingenting av det har blivit gjort…men å andra sidan har vi faktiskt tagit oss i kragen och åkt skridskor i dag…och naturligtvis sabbade vi matlusten med att ta ett härligt fika med varmchoklad och bullar när vi kom in…tyvärr var det en köpt vetelängd…mina saffransbullar är slut för länge sedan och jag har inte haft någon som helst energi att baka några nya…skulle jag ha kommit i gång med något av alla projekt, tex baka bullar, hade jag säkert fortsatt av bara farten och förmodligen fått hur mycket som helst gjort…jag funkar lite så…att jag får energi av att göra saker och ting…att bara slappa och slöa gör mig bara mer seg och orkeslös…men hur som helst tror jag att vi mått bra av att bara mysa…projekten finns ju kvar och hinner vi inte med allt så går nog ingen under för det…vi kan leva med att ha ett ostädat förråd…även om det skulle underlätta om man kom in till frysen…nåja det kommer väl fler dagar det här året…och gör det inte det så kan det ju lika gärna kvitta…

Snart ja mycket snart...

2006-01-04T23:03:00.000+01:00

...är min nya temablogg på G...håller som bäst på att snickra lite på den...men nu måste jag gå och sova...kanske kan jag bjuda in imorgon...Godnatt!

Nu är glada julen slut…

2006-01-04T18:36:00.000+01:00

…julegranen dansas ut…*nynnar lite glatt* vi har i och för sig inte haft någon julgran i år men varenda liten tomte har fått krypa tillbaka till sina vrår…adventsstakarna får stå kvar till efter helgen men sedan förpassas dom också till garderoben i förrådet…tänk vad mörkt det kommer att bli i fönstren…måste nog fixa fler fönsterlampor…men å andra sidan känns det nästan som det blir mörkare ju fler smålampor man har…mörkret runt omkring blir liksom mer påtagligt…egentligen känns det som om hela livet också är så…ju mer ljus man får över saker och ting desto större blir mörkret runt omkring som man ska försöka förstå och utforska…djupt…

Nu när det är nytt år och man ”borde” förnya sig på något sätt tänkte jag att jag kanske borde hitta en egen stil och kanske något tema för denna blogg…men vad i hela världen skulle det vara…jag har ju så många intressen att det liksom blir bara lite och ingenting av varje…det finns nog för lite uppslag att skriva om…
Inredning och hemmafix görs ju redan så bra av Husmusen så en till sådan blogg känns överflödig…
Blommor och trädgård görs ju bland annat av Linda så någon sådan känns inte heller aktuellt…
Barn och familj skriver jag ju redan om…och det känns inte så unikt…
Böcker och läsande finns det ju också en uppsjö av bloggar kring…och vad skulle en ”simpel” fd. biblioteksassistent kunna tillföra…skulle ju kunna peta in ett och annat boktips lite nu och då i och för sig…
Matlagning är ju en annan passion jag har…men just nu ligger ribban väldigt lågt…dagens middag bestod av potatis, färdiga köttbullar och pulversås…inte särskilt upphetsande…visserligen hade jag min hemlagade underbara lingonsylt till men ändå…om jag mot förmodan får något matil kan jag ju dela med mig av lite recept nu och då…
Motorcykelintresset då, vore det inte värt att blogga om…kanske om jag hade tid, ork och pengar att börja bygga en egen hoj eller trike…då vore det ganska spännande att följa det arbetet…den idén måste jag komma ihåg…men det känns som om det ligger rätt långt fram i tiden…
Vad annars är speciellt med mig…jo jag är sjukpensionär pga min psykiska hälsa…är bipolär…och att skriva om det känns inte helt upppiggande…skriver ju redan av mig då ångesten blir för stor…
Det verkar nästan som att jag får fortsätta skriva en väldigt blandad blogg som innehåller en det ena, en det andra…en salig blandning av lite av varje…kanske blir det mest spännande så…

En idé på en temablogg har jag dock…men vad det är tänker jag inte tala om förrän den är fix och färdig…

Ny favorit!

2006-01-03T19:17:00.000+01:00

Nu har jag hittat en ny favorit i bloggdjungeln...Husmusen...hittade dit via Veckansblogg i Aftonbladet...nån nytta ska man väl ha av "skvallerpressen"...

För engång skull...

2006-01-03T12:35:00.000+01:00

..skulle jag vilja bo i Skellefteå igen...men å andra sidan är det inte så kul när bensinen är slut...

Life is a box of chocolate…

2006-01-03T11:48:00.000+01:00

Tänk om livet verkligen är som en chokladask…då vore mitt liv snart slut…de återstående chokladaskarna från i julas börjar vara ganska glesa…och fort går det…
Vad är det som gör att vissa chokladbitar försvinner på en gång medan vissa tycks kunna ligga kvar hur länge som helst…till slut går dom åt bara för att man ska få plocka fram nästa, förhoppningsvis orörda lager…nu finns det en ny chans att hinna vara med på favoriterna…
Men man kan faktiskt ha olika favoriter…”stora E” tog av misstag en körsbär i likör i tron att det var en kolafylld pralin…förfärad och med ett sting av panik i blicken fick hon spotta ut den…till hennes pappas stora besvikelse…där gick ju hans favorit till spillo…
Hur är det i livet…slåss vi om de olika ”favoriterna” bland livets praliner eller är det så att vi alla har olika favoriter…
Undra just vilka chokladbitar ur livets ask jag ska plocka i mig i år…

Nysnö

2006-01-02T18:39:00.000+01:00

Liksom den vackra nysnön ligger det nya året vitt framför mig…vart spåren i nysnön tar vägen kan jag inte riktigt se…det är svårt att se runt hörnet…lika svårt är det att se vad som kommer att hända under det nya året…kommer det att flyta på utan större förändringar eller kommer det att ske mycket nytt…egentligen är det mycket upp till mig…vilken väg kommer jag att välja…vilka beslut kommer jag att ta…och vad kommer att hända utav sådant man aldrig kan förutspå och påverka…
Just nu vet jag inte om några planerade förändringar…jag kommer inte att gifta mig…jag är ju redan gift…jag kommer förmodligen inte att få något fler barn…så vida inte naturen vill annat…vi kommer förmodligen inte att flytta utan vi kommer att bo kvar i huset…vi trivs så bra att vi vill bli gamla tillsammans här…allt kommer nog att bli som vanligt…eller…
Den stora frågan jag funderar på inför det nya året är vad jag ska göra när lilltjejen börjar dagis till hösten…ska jag ta tag i min dröm att plugga igen eller ska jag försöka hitta ett arbete jag kan trivas med…men vad skulle det vara…ska jag kanske starta eget med syrran och pappa…men det skulle jag nog inte kunna leva på…i alla fall inte till en början…men å andra sidan lever jag ju nu på i princip ingenting…så det kanske inte kan bli sämre…
Frågan är väl bara vad jag egentligen vill, orkar och klarar av…och det har jag ingen aning om i dagsläget…
Jag har sällan haft nyåret som någon start på något nytt…mycket oftare känner jag det när sommaren går över till höst…det är mycket mer påtagligt…nu är det ju vinter på båda sidorna av årsskiftet och inga större förändringar står för dörren…annat är det på hösten…då känns det som allt blir nytt…och förmodligen blir det likadant i år…för det är ju inte förrän till hösten ”lilla e” ska börja på dagis…

2006-01-01T00:41:00.000+01:00

Grått nytt hår!

Årets julklappar…

2005-12-29T19:19:00.000+01:00

Äldsta dottern fick i särklass mest paket av alla…helt sjukt vad mycket paket hon fick…ok att alla inte var så dyra men ändå…nästa år måste jag bättra mig…ska inte börja handla i så god tid…sen måste ju också farmor, mormor, morfar, och min och makens syskon fatta att det inte behövs hur mycket som helst…
De presenter som slog högst var nog ändå de hon fick av sina kusiner…den äldsta, en kille på tolv år, hade själv åkt in till Solna centrum och köpt ett jättefint halsband som kostade 100 kronor…detta hade han köpt för egna pengar…hur gulligt var inte det då…
Hans lillebror, elva år gammal, hade gått på den lite tuffare varianten och köpt svarta sockar med döskallar och en kamotröja med guldglitter tryck…också de helt rätt till min sexåring…
Halsbandet som var i form av ett hjärta med röda och lila stenar har hon haft i princip varje dag… utom den dagen hon skulle på 40-års kalas och skulle vara cool och ha kläderna hon fått av den andra kusinen…hjärtat var liksom lite för gulligt…men hon kunde inte riktigt vara utan det så det fick följa med i en ask i fickan….

Juldagen som inte heller blev som vi tänkt oss…

2005-12-27T19:36:00.000+01:00

Maken var naturligtvis lite matt eftersom han haft täta toalettbesök under hela natten och denna morgon var det hans tur att hoppa över den stora frukostbuffén för att istället endast dricka lite blåbärssoppa…
Återigen ringde jag syrran för att höra om vi ändå inte skulle stanna på hotellet…men inte heller nu kom det på fråga…
När vi väl kom dit fick min make svara på diverse frågor från min far om hur han egentligen mådde och hur natten hade varit…en stund senare somnade han där han satt vid matbordet…ett par gånger slumrade han in och vi skämtade med honom…när han för tredje gången somnade gick mamma dit för att försöka väcka honom…det gick knappt…när han väl vaknade till var han alldeles askgrå i ansiktet och sluddrade lite och hade svårt att gå själv…
Min syster tog honom under armen och ledde honom till sovrummet där han fick vila en liten stund…när han vaknade efter en halvtimme mindes han inte att vi kommit dit…
Jag satte mig på sängkanten och återberättade vad vi hade pratat om, vad han hade frågat och vad han hade skämtat om…men han hade inget minne av något av det…direkt efter att jag återberättat allt började han fråga om samma saker jag just berättat…han mindes ingenting…
Mamma ringde sjukvårdsupplysningen och de sa att vi skulle komma in med honom direkt och efter en dag på Sankt Göran konstaterades det att min älskade pappa haft en mindre hjärnblödning, en tia-attack. Han blev kvar på sjukhuset över natten och fick inte komma tillbaka till syrran förrän på annandagens eftermiddag…
På annandagen kunde hela familjen njuta av hotellfrukosten men å andra sidan var det dags för syrrans pojkar och make att ta toaletterna i besittning…så vi blev inte allt för många som fick äta den fantastiskt goda kalkonmiddagen som min syster förberett i princip hela dagen…när middagen väl var svald och vi plockat ihop alla våra pinaler så var det dags att åka till flygplatsen för att återvända hem…och sova, sova och sova…

Julaftonen då ingenting blev som vi tänkt oss…

2005-12-27T19:12:00.000+01:00

Det började redan natten mot julafton…sent om sider kom vi väldigt trötta fram till hotellet. Där blev vi dock väldigt bra bemötta och trots att det skulle vara omöjligt hade de ordnat både spjälsäng åt ”lilla e” och extra säng åt ”stora E”…långt efter normal läggningstid kom barnen i säng…jag somnade också ungefär samtidigt…bara för att vakna av att lilltjejen kräktes! Det räckte dock att byta pyjamas och torka med lite blöta handdukar så kunde vi försöka somna igen…det var dock lättare sagt än gjort och när jag efter en timme äntligen somnat vaknade jag nästan genast av att det återigen kräktes för fullt i spjälsängen…denna gång ordentligare…fick ringa ner till receptionen för att få nya lakan…natten blev kort, sov väl typ tre timmar totalt…mådde inte alltför bra själv…men jag klarade mig ända till morgonen med att kräkas…
Jag som hade längtat efter att äta hotellfrukost fick nöja mig med två klunkar te innan det var dags igen…
Ringde syrran och sa att vi nog inte borde lämna hotellet för att inte smitta dom…men det kom inte på fråga…skulle vi inte komma självmant skulle dom komma och hämta oss…
Eftersom maken och stortjejen inte kände sig det minsta sjuka och att vi andra började må mycket bättre började vi att tro att kräkningarna berodde på laxmackorna som vi två sjuka ätit på flyget…de friska hade nämligen hoppat över dom…
Stärkta av denna insikt åkte vi glada i hågen till syrran för att fira en härlig julafton hela familjen…
Väl framme kände jag att det vardags igen…hade tagit ett par klunkar vatten och det räckte tydligen…
Stämningen blev lagom avslagen och under julmiddagen låg jag och sov…såg dock Kalle och var med under julklappsutdelningen…åt inte en kaka eller godis på hela dagen…åt förresten ingenting mer än en skiva vitt bröd…som jag faktiskt fick behålla…trötta och en aning besviknan över hur dagen blivit åkte vi tillbaka till hotellet…när barnen väl somnat var det dags att konstatera att det inte hade varit något fel på laxmackorna…nu var det nämligen makens tur att lämna julbordet i toaletten…

Då var det dags…

2005-12-23T17:07:00.000+01:00

Efter en tokstressig dag står nu väskorna packade i hallen, soporna är utburna, lamporna är satta på timer och resfebern sitter som en klump i bröstet…
När som helst är det dags att ta på skorna och sätta sig i bilen för att åka till flygplatsen…jag oroar mig för tusen saker…tänk om det är trafikkaos någonstans, tänk om vi inte hittar någon parkering, tänk om det är så mycket folk att vi inte hinner i tid till incheckningen och gaten…
Nu har vi oerhört gott om tid så det är nog inga problem, men sedan jag blev utbränd har jag väldigt lätt för att se problem, som egentligen inte finns, torna upp sig till oöverstigliga hinder…det är annars så otypiskt mig…jag har ju rest och farit och flängt massor förut.

Sent ikväll när vi landar på hotellet kommer jag antingen att falla som död ner i sängen eller då kommer jag att vara så uppe i varv och speedad att jag inte kan somna…

Mitt i all stress är jag dock oerhört tacksam att min yngsta dotter sov 3½ timme idag, hon brukar sova en! Det känns mer än skönt eftersom hon brukar somna vid sjutiden annars och vårat plan går inte förrän 19.25..ankomst 20.35 så vi torde vara på hotellet tidigast 21.30…gissa hur trötta våra barn är då…

Må ni alla ha en fantastisk jul, det tänker jag ha…hoppas vi alla slipper vinterkräksjukan i år…

Mer jul…eller…

2005-12-22T11:44:00.000+01:00

Under dagens julavslutning i kyrkan höll en av ”byns” präster en kort appell som jag tyckte hade en poäng…som kanske alltför ofta glöms bort i julhetsen…
Han började med att sjunga den sång jag tidigare refererat till här på bloggen, Adolphson och Falks Mer Jul. Men vad är det som gör att det blir mer jul…

Är det mängden av julklappar…nja…ju fler man får ju större är risken att man faktiskt glömmer bort vad det egentligen var man fick…dessutom finns det idag ganska många som har valt bort julklappar men ändå firar jul...jag är dock inte en av dom…

Är det mängden av julmat och skinka som gör att det blir mer jul…nja…ju mer julmat man äter desto fortare blir man less…tillslut står all maten en upp till halsen…och skinka kan man vara utan den…jag har visserligen bara varit det ett år och det gick bra…(vi bodde i ett muslimskt land och fick inte tag på någon…men det finns ju veganer och vegetarianer som inte äter skinka men som ändå firar jul…

Och så kan man hålla på en bra stund, han tog många exempel, det finns ändå alltid undantag...man kan fira jul på många olika sätt, stort eller smått…med hela ”paketet” eller bara med vissa egna traditioner och ”måsten”…men det finns en sak man inte kan plocka bort och ändå fira jul…skälet till varför vi firar jul…

Julavslutningar…

2005-12-22T11:29:00.000+01:00

...är det rätt många av den här tiden på året…de duggar ganska tätt…speciellt nu när stortjejen har börjat skolan och diverse andra aktiviteter…
Idag var det dags för skolans julavslutning i kyrkan…alla klasser, från förskoleklass till sexan, framförde minst en sång var men sexåringarna var dom som sjöng bäst och högst…sedan blev det lite försiktigare och återhållsammare för varje årskurs… sexåringarna är ännu ganska oförstörda och tycker inte att det är pinsamt att sjunga och synas…
Min dotter tycker dock att det är lite pinit om hon måste göra något själv, utanför den stora massan…i tisdagskväll fick vi föräldrar gå på teater… förskoleklassen hade tillsammans med sina faddrar i trean övat in en hel hög med pjäser…min sexåring skulle vara med i Rödluvan och skulle spela mamman…inför detta har hon varit nervös i flera veckor…hon har inte kunnat somna om kvällarna och när dom har övat har hon inte velat gå till skolan…lite hemskt känns det när ens sexåring ber en att ringa till fröken och ljuga och säga att hon är sjuk…
Hur som helst gick det ju superbra och hon var helt klart nöjd att hon hade gjort det…många gånger kan det nog vara bra att man tvingar dom lite…på sikt tror jag att hennes självförtroende ökar då hon inser att hon faktiskt klarar väldigt mycket…mycket mer än hon först trodde…

Upptäckt!

2005-12-20T11:49:00.000+01:00

Jag upptäcker nu att flera dagars blogginlägg inte finns att läsa på min blogg…men inser snart att de aldrig blev nerskrivna, de de blev bara formulerade i mina tankar…tänk vad många fyndiga, roliga och oroliga inlägg ni missat!
Men det hela beror väl på att jag inte är så klok…
Min sexåring och jag hade ett samtal och jag talade om för henne att jag tyckte hon var klok…svaret från henne kom blixtsnabbt…
-Mamma du skulle också kunna vara lika klok som mig, om du bara var lite smartare…
Vi får väl se om det kommer några kloka och smarta inlägg så småning om…

Barnfri tid…

2005-12-20T11:44:00.000+01:00

Brukar betyda bloggtid…men nu är barnfri tid det samma som bloggfri tid….inte bara barnfri utan också juletid är det samma som blogg fritid…om ni hänger med hur jag menar…det finns rätt många andra saker som är lite högre prioritet på..
Jag som så stolt deklarerat att i år blir det en stressfri jul med helt nya prioriteringar…visserligen har jag stressat väldigt mycket mindre än jag brukar…men det ser nästan ut som jag kommer att falla på målsnöret…vi får se hur det går…
Dagens barnfria tid har gått åt till att slå in julklappar…eftersom vi började i så god tid…typ september…har vi naturligtvis köpt alldeles för mycket klappar…man märker inte hur många paketen blir förrän det är dags att slå in dom…
Varje år innan jul bannar jag mig själv att jag inte har mer tid att lägga ner på vackra inslagningar av paketen…har så många idéer på hur de skulle kunna se ut…men varje julaftonskväll när paketen väl är öppnade och man sitter där i ett gigantiskt pappersberg undrar jag varför jag ens brydde mig om att slå in dom…

Julgodis

2005-12-16T10:56:00.000+01:00

Nu börjar det rycka i julgodistarmen...vill börja tillverkningen NU...frågan är bara om jag verkligen ska göra alla sorterna..det finns så många favoriter och dessutom vore det kul att testa något nytt...
Här kommer recepten som jag ska försöka hitta någon sorts prioritering mellan...

Limegodis
ca 40 stycken
Ingredienser:
2 dl Vispgrädde
3 dl socker
100 g Svenskt Smör
200 g vit blockchoklad
rivet skal av 1-2 lime

Gör så här:Blanda grädde, socker och smör i en kastrull. Låt det koka under omrörning i ca 5 min. Bryt chokladen i mindre bitar och låt dem smälta i gräddblandningen. Smaksätt med limeskal. Häll smeten i en oljad form ca 20x20 cm. Ställ den kallt, gärna över natten, så att chokladen stelnar. Skär upp i bitar. Förvara i kylen med smörpapper mellan lagren.

Chokladkola med ingefära
ca 80 st
Ingredienser:
100 g smör
4 msk kakao
2 dl vispgrädde
3 1/2 dl strösocker
1 dl ljus sirap
2 msk glykos
2 msk finriven, färsk ingefära

Gör så här: Smält smör i en tjockbottnad, rymlig kastrull. Dra kastrullen av värmen och vispa ut kakaon i smöret utan att det bildas klumpar. Tillsätt vispgrädde, strösocker, sirap och glykos. Koka kolan tills den är 120°C. Har du ingen termometer kan du i stället göra kulprovet. Tillsätt ingefäran och rör om. Smörj en form (ca 20 x 30 cm) med lite olja, eller täck den med bakplåtspapper. Häll smeten i formen och låt stelna i minst 4 timmar, gärna över natten. Klipp eller skär ut kolor i önskad storlek.Vill man variera smaken kan man byta ut ingefäran mot finrivet skal från en (väl tvättad) apelsin, några droppar pepparmintsolja eller kanel.

Fikonbollar
Ca 20-30 st
Ingredienser:
300 g torkade fikon
1 dl skållad sötmandel
1 msk kanel
finhackad sötmandel till garnering

Gör så här:Skölj fikonen, mixa dem tillsammans med mandel och kanel i en matberedare. Forma massan till runda små bollar och rulla dem i finhackad mandel.Dekorera varje boll med en halv mandel.Förvara fikonbollarna i tättslutande förpackning i kylskåp.

Glöggjulgodis
Ca 30 st
Ingredienser:
200 g mandelmassa
2 msk glögg
smält choklad

Gör så här: Riv mandelmassa och blanda med glögg (det får inte bli för blött, då går det inte att forma bollar). Rulla till små bollar. Doppa bollarna i smält choklad. Låt kallna på smörgåspapper.

Marmeladgodis

2 dl outspädd juice, ex äpple, päron, vinbär
2½ dl vatten
5 dl socker
1 påse certo fruktpektin (natuligt geleringsämne från citrus)
Garnering: Strösocker

Gör så här: Koka upp juice och vatten i en kastrull. Blanda fruktpektinet med 1 dl av sockret och rör ner i kastrullen, låt koka en minut. Tillsätt resten av sockret och koka ytterligare några minuter, tills sockret löst sig. Skumma om det behövs. Häll i blandningen i en form (15x25) och låt stå svalt i ca 3 timmar. Skär i bitar och doppa i socker.

Marknadsnougat

Blanda i en gryta:
125g margarin
5 3/4 dl strösocker
1 3/4 dl vatten
Låt koka ihop i några minuter.
Sikta ihop:
6½ dl vetemjöl
4 dl florsocker
1 dl kakao
Blanda ihop allting och rör tills smeten blir jämn. Häll ut på ett bakplåtspapper. När det stelnat något så skär i kuber. Förvara svalt.

Och så borde jag väl koka lite knäck oxå...

Varför...

2005-12-15T10:26:00.000+01:00

...heter det Halksockar när det är tänkt att man inte ska halka med dom...tro mig jag har försökt...tvärstopp!
Från halksockar är steget inte långt till barndomens skräckupplevelser med Sockiplast...

Julmagi...

2005-12-15T09:12:00.000+01:00

Ju äldre jag blir desto längre kommer jag i från magin som jag minns från mina barndoms jular...men jag fokuserar järnet på att mina barn ska få med sig iallafall lite magi dom oxå...det gäller bara att prioritera rätt...
Jag som älskar julen och alla traditioner oerhört mycket och inte har förstått innebörden av uttrycket "less is more", brukar så här dags in i december känna en oerhörd stress för att hinna med allt, allt, allt...känner i år ett helt annat lugn....ett lugn som grunder sig på att jag i år prioriterat på ett helt nytt sätt...
Tidigare har jag velat fira jul så som jag gjorde när jag var liten plus att jag har velat föra in egna traditioner och utöka allt så mycket det bara går...snacka om additionsstress...allt mysigt som jag har hört att andra gör till jul vill jag också göra...vilket ofta har resulterat i alldeles för höga förväntningar och total besvikelse då det inte blev så tipptopp som jag ville....
I år har vi gjort något helt nytt, strtat en ny tradition som jag hoppas ska falla ut bra...
Julen ska vara till för barnen..och dom har inte samma typ av förväntningar som jag...
istället för att jag ska bestämma om allt har stortjejen fått vara med och tycka till...hon har inget intresse av att det ska bytas gardiner eller att alla köksskåp ska torkas ur...inte heller har hon förväntningar på att all mat ska vara hemlagad...det finns många saker som hon inte ens bryr sig om och inte skulle notera...
Därför lägger vi krutet på att baka lussebullar, pepparkakor och gör julgodis tillsammans. Hon får baka julkakor ensam med mormor och bestämma över julpyntet...
Hit intills är hon mer än förtjust över julens förberedelser eftersom vi orkar och hinner med så mycket annat som tex. spela spel, ha tomtedisco, läsa böcker, se film tillsammans, tända ljus och mysa med glögg och annat julfika....en annan favorit är att vi har tagit hand om hennes kompisar så att föräldrarna fått handla julklappar ifred...
Men bäst av allt är nog att dom slipper en stressad och utslut mamma till jul...det blir något nytt!

Lika som bär…

2005-12-14T13:43:00.000+01:00

Testade på kul länken från Biggis blogg…

Tydligen är jag gift med en blandning av Clark Gabel, Kevin Costner och Isabella Rosselini…
Då vet jag i alla fall vart han har fått sina feminina drag ifrån…
Själv har jag tydligen likheter med Drew Barrymore, Meg Ryan, Katie Holmes och Dustin Hoffman!

Likheter sitter nog i betraktarens öga och referensram….för ett par år sedan såg vi Jill Johnsson på TV och stortjejen som då var vår lilltjej utbrast – Men mamma du ser ju ut som hon…eller ett troll!

Allas våran Ernst..

2005-12-14T11:19:00.000+01:00

I dagens tidning, Västerbottens Kuriren, kunde man läsa en TV-krönika som tog upp de bästa citaten av Ernst...Tyvärr kunde jag inte hitta den på deras hemsida. Men den innehöll blossande citat som: "Färgen får det att brumma som en liten humla i mitt bröst" "Det här fönstret ger väldigt skön kontakt mellan ute och inne. Det är som om att ute och inne vill varandra någonting" osv.osv.osv. Listan kan göras hur lång som helst.
I gårkvällens program av Nya rum fick man höra följande: "Och här sitter ni i full fart" Hur i hela friden gör man när man sitter i full fart i ett vardagsrum...det vore ju en annan femma om man satt på en motorcykel eller något annat fordon..men i ett vardagsrum...njaa...där var han ute och cyklade...

Världens sötaste...Bildbevis

2005-12-14T10:01:00.000+01:00

Dagen efter…

2005-12-14T09:59:00.000+01:00

Nu sitter jag här med en extrem trötthet i hela kroppen…dagen igår tog verkligen på krafterna. Först åkte vi till barnhjärtmottagningen för att undersöka ”lilla e”, trots att jag kände ett visst lugn måste jag säga att det fanns ganska mycket oro också…
Väl där fick vi träffa samma underbara människor som ifjol. En helt fantastisk sjuksköterska som lyckades med konststycket att fästa alla elektroder på hennes lilla kropp och sedan ta ett EKG på en inte alltför stillasittande ettåring…Ekg såg bara bra ut och vi fick då träffa doktorn, även han helt underbar…tyvärr upptäcktes det vid ultraljudet att det lilla hålet mellan förmaken, inte kamrarna som jag trott tidigare, fortfarande var öppet 3 mm…det ligger precis på gränsen…men det blir inget operativt ingrepp just nu…vi ska vänta ett år och göra en ny undersökning. Är det då fortfarande öppet lika mycket får vi åka till Lund för att operativt stänga hålet….känner mig faktiskt både lugn och orolig på samma gång…
Egentligen är denna lilla defekt inte så allvarlig, men om den inte upptäcks i tid och åtgärdas kan det leda till förstorat hjärta i 35-40 års åldern. Så det är ganska skönt att det har upptäckts och kommer att åtgärdas om så behövs…

När väl sjukhusbesöket var avklarat var det en hel radda med ärenden som skulle fixas…och en hel del julklappar blev köpta, så nu är det inte så många oköpta…men det finns en hel del julklappar som jag måste trixa lite med för att dom ska bli klara…så ännu ska jag väl inte ropa hej…
Skulle också hämta julkorten på Proprint men där fanns det inga kort att hämta…tyckte väl att det var för bra för att vara sant! Men de fick minsann fixa det så tjugo minuter senare var dom klara…men det gjorde att det blev väldigt stressigt för vi var ju tvungna att hinna hem så vi skulle hinna äta middag och sedan fara på vår ”lusseturné”…
Nu är det ju tur att jag trots allt har världens bästa mamma, hon hade varit och hämtat stortjejen på fritids och hade sett till att middagen var färdig när vi kom hem…

Så var det alltså dags för årets uppvisning…alltid lika spännande…”Stora E” övande på sånger, övade på att gå ”Lucia-aktigt” och naturligtvis övade hon på att ha kläderna och kronan på…
”Lilla e” blev helt bedårande söt som tärna i år…ifjol var hon ju bara en månad men då var hon naturligtvis världens sötaste tomte…

Vi gjorde i ordning en korg med lussekatter och pepparkakor som sexåringen i princip har bakat själv…med ett viss mått av assistans… en termos kaffe fick också plats i korgen samt de nyuthämtade julkorten…

Väl på plats hos mormor och morfar, och även hos farmor, ville inte Lucian sjunga eller bli fotograferad…men däremot att vi skulle smaka på hennes ”glassiserade” pepparkakor…

När vi äntligen sent om sider var hemma igen och hade fått barnen i säng var det dags att sätta sig ner och skriva adresser på alla julkort…nu saknas bara frimärken så är det bara att stoppa dom på lådan…så nu är det väl bäst att jag fixar frimärken så jag fortsätter vara före mitt schema…

Uppmuntrande

2005-12-13T10:31:00.000+01:00

För ett par dagar sedan fick jag för mig att jag skulle skriva ett mail till en ”matälskande” Tv-kock och tala om hur mycket jag uppskattade ett av hennes recept som hon hade i sitt program för flera år sedan. Ett mycket kort och snabbt ihopskrivet mail som jag bara sände iväg utan tanke på att få något svar…
Dagen efter kom ett svar, som började så här:
Tusen tack!
En besvärlig dag slutade med ett leende tack vare dig.

Tänk vad enkelt det kan vara att sprida lite uppmuntran och glädje…lika enkelt är det att lämna en kommentar i en blogg eller att skriva en hälsning i en gästbok…*hint,hint*
Jag är så nyfiken på alla er som faktiskt verkar läsa min blogg enligt statistiken..

Lucia

2005-12-13T10:20:00.000+01:00

Så har den kommit dagen vi väntat på…en dag med blandade känslor…en underbart mysig dag när flickorna får lussa för mormor, morfar och farmor. Kanske sjunga en och annan sång om nerverna håller och bjuda på de egenhändigt bakade pepparkakorna och lussekatterna…
Luciaklänningarna är redan strukna och det finns nya batterier i Luciakronan och tärnljuset…Skulle tro att vår sexåring kommer att lägga beslag på båda…men det gör nog ingenting för den lilla tärnan skulle nog ändå bara stoppa ljuset i munnen…

Men sen har denna dag ett stort mått oro…idag ska vi göra en hjärtundersökning på ”lilla e”. Hon föddes med hål mellan vänster och höger kammare och för trånga blodkärl till hjärtat…
Så idag ska vi följa upp detta och göra EKG och ultraljud av hjärtat för att se om det växt till sig eller hur det ser ut…ganska orolig är jag men ändå känner jag ett lugn inför det hela…barnhjärtmottagningen här i Umeå är en av landets bästa så skulle det behöva åtgärdas på något sätt får hon den bästa vården som går att få…vi håller tummarna, eller rättare sagt knäpper händerna och hoppas att det är lugnt även utan åtgärd…

Julkorten…

2005-12-13T10:05:00.000+01:00

Efter moget övervägande…typ tio minuter, valde vi den bild som speglar deras personligheter bäst…även om den kanske inte var finast…
Den finaste var nog den där dom tittade på varann men det händer inte ofta att de sitter stilla och ser på varann…det kändes helt klart mer dom där ”lilla e” tar av sig tomteluvan…

Jag hade först tänkt göra egna julkort i photoshop och skriva ut på fotopapper då min far med de magiska händerna tipsade mig om ProPrint…färdiga julkort med personlig text, inklusive kuvert, för endast 3.95 styck…
Kollade in deras hemsida och bestämde mig för att det verkade både billigt och smidigt…laddade upp bilden, skrev en personlig text och vips var det klart…eftersom jag har hyfsat nära in till stan bestämde jag mig för att hämta dom där…bara för att slippa den stora fraktavgiften på 29 kronor..;) Nå ja…det var nog mest för att spara tid...man vet ju aldrig hur lång tid posten tar på sig…och på tal om snabbt, en timme efter jag skickat över min beställning fick jag ett mail som talade om att mina julkort var klara för avhämtning…det kallar jag snabbt! Jag är dock inte lika snabb så först idag ska jag in på stan för att hämta dom, det är ju lugnt med de julkort som bara ska ta en resa inom Sverige det torde bli värre med dom som ska korsa atlanten…

Vilket ska bli årets julkort för vår del....

2005-12-09T13:56:00.000+01:00

Efter mycket möda och stort besvär har jag försökt att ta några, det blev väldigt många, bilder på mina små charmtroll...det är näst intill omöjligt att få båda att se glada och söta ut på samma bild...och lilltjejen som annars ofta går och tar på sig mössor vägrade den nyinköpta tomteluvan...

Julkorten som kom av sig…

2005-12-08T19:00:00.000+01:00

Hade ju tänkt fota barnen för ett lagom gosigt och härligt kulkort, jag menar julkort, att skicka till släkt och vänner…både digitalt och analogt…
Våran härligt röda köksvägg skulle få agera ”neutral” bakgrund och en härlig fårfäll och en gammal sockerlåda fick agera rekvisita. Barnen skulle kläs i finaste tomtekläderna men först skulle jag bara ställa in ljuset…ville helst slippa använda blixt då det ofta ger så tråkiga skuggor…laddade upp med bra belysning och en stol att ställa kameran på för att undvika "skakoskärpa"…kollade hur allt såg ut och insåg att jag måste backa stolen lite…det är då det händer, det som inte får hända…kameran åker rakt ner i golvet med objektivet före…det blir alldeles snett och det går inte att rubba och displayen blev alldeles svart! Hur vi än försökte gick det varken att få objektivet in eller ut och det gick inte att få någon bild alls…
Gråtfärdig ringde jag till försäkringsbolaget för att anmäla skadan…där möttes jag av en väldigt förstående man som hjälpte mig så bra han bara kunde…härligt hann jag tänka, men snart var besvikelsen över mig igen…
Kameran som är tretton månader gammal avskrivs till 60% av vad det skulle kosta att köpa likvärdig kamera idag…och digitalkameror har ju inte direkt stigit i pris utan det har gått väldigt fort ner detta innebär för mig att de 60% inte ens kom upp till självrisken…typiskt, inte en krona att räkna med från dom…
Fortfarande med gråten i halsen ringde jag min pappa för att få låna en kamera för att kunna ta dessa julkort som jag lätt tappat sugen till att ta….jovisst, det skulle ju gå bra …det var bara det att han kom precis före Bolibompa och då var det inte direkt läge att försöka få barna bry sig om att ställa upp för fotografering…men då pappa ändå var här tog jag fram kameran för att visa förödelsen och efter lite pillande och fixande hade den gamla fotografräven trixat till kameran och nu fungerar den vad vi kan se felfritt! Men nu är barnen på tok för trötta för att fotograferas så det får minsann bli en annan dag…Hoppas på bättre tur i morgon…

Kampsport

2005-12-08T12:17:00.000+01:00

Jag har alltit sagt att kampsporter inte är något för mig...
Tänk att det ska vara så roligt att se andras misslyckanden...

Tacka Gud…här kommer skatteåterbärningen…

2005-12-08T11:58:00.000+01:00

Makens skatteåterbäring landade idag på vårat konto…4535:- Yes,Yes, Yes….kanske blir det julklappar i år i alla fall…
Eller…först måste vi betala tillbaka ett kortsiktigt lån på tusen kronor…då är det 3500 kvar…sedan måste vi lämna in bilen på service som kostar 2500:- då är det tusen kronor kvar…då bilen är inne på service måste dom också göra en felsökning då vår motorvärmare och kupévärmare inte fungerar…vilket vore praktiskt om den gjorde den här tiden på året… En felsökning kostar 400:- och då är vi nere på 600:- kvar…vilket säkert går åt med råge till reservdelar…så då står vi åter på noll eller rent utav minus och inga julklappar blev det…suck...men säg den glädje som varar...

Julstök...

2005-12-08T10:08:00.000+01:00

Marmeladen jag kokade igår blev som sagt ingen höjdare...smaken är ganska beroende av vilket vin man använder... Nu fick jag ju en flaska av mamma som min syster köpt i somras...
Sist gick jag till systemets information och bad om hjälp att hitta ett vin som passade till en fikonmarmelad...tjejen i informationen såg ut som ett frågetecken och gick genast iväg för att rådfråga en kollega...hon tipsade mig om att välja ett relativt sött och fruktigt vin från Bulgarien, med smak av svartavinbär och torkad frukt. Ett vin som enligt etiketten skulle passa bra tillsammans med frukt och ost…vad kan passa bättre till marmelad…och helt utsökt blev marmeladen så nu funderar jag på att ta en sväng till systemet och göra tre nya satser…om jag ids…fast för vilka pengar ska jag handla…
Idag blir det annars mer julstök, årets julkort ska tas och tomtar och julkrubban ska fram…
Huset har redan massor av julstämning då julskivorna går varma och hyacinterna blommar och doftar ljuvligt…dessutom håller amaryllisen att slå ut…tur att jag har dessa små ljusglimtar…

Vikten av vikten…

2005-12-08T09:57:00.000+01:00

I tio veckor har jag ätit medicin vars biverkan bland annat är viktuppgång, ökad aptit och vätskeansamling…detta gör att jag på tio veckor har gått upp ca tio kilo…fatta det är ett kilo per vecka….jag känner mig som ett fetto…jag kan inte ha några utav mina byxor och nästan inga tröjor eller skjortor…att jag från andra får höra att jag ändå är smal känns bara jobbigt…
En tum på en lång näsa gör mycket…jag har ju ökat typ 20%... det spelar ingen roll hur många som säger åt mig att det bara är bra att jag får lite hull…det är skitjobbigt…nu har jag istället blivit skitnojig om vad jag äter och vill träna jämt…orken räcker inte till och jag mår då ännu sämre…
Äsch, varför är vikten så viktig? Jag borde ju kunna skita i det och bara njuta av maten och att jag mår bra…problemet är ju att jag inte tillåter mig själv att njuta…om jag äter känner jag ofta på skuld och skam…Gjorde ett test där man räknar ut BMI och kroppsfett och insåg att jag är precis normalviktig och har normalt mycket fett…men vad gör det när jag inte kommer i några kläder…jag har inga pengar att köpa nya för…december är ju alltid december och i år är det värre än någonsin…när jag betalade räkningarna insåg jag att vi hade mer utgifter än inkomster…när jag hade 223.50 kvar på kontot var inte alla räkningar betalda…fick tömma både sparkontot och servicekontot för huset och står ändå i skuld…lever på lånade pengar…det vette fåglarna hur jag ska kunna köpa några julklappar i år…visserligen har jag varit förutseende nog att hamstra klappar till stortjejen och lilltjejen behöver ju inte så mycket..men det känns öken att vara den som säger till alla…”visst kan vi dra ner på julklapparna i år…” bara för att man måste…hade jag haft pengar hade jag utan problem kunna föreslå det för syskonen men nu känns det mer laddat och som ett misslyckande

Komplett vansinnig...

2005-12-07T19:12:00.000+01:00

Jag tror jag blir tokig…har spenderat eftermiddagen med att hjälpa min mamma att baka lite julkakor. Det är helt otroligt att jag varje gång när jag kommer ”hem” blir som ett barn på nytt…och då menar jag inte i positiv mening. Hon behandlar mig som om jag vore fjorton och jag beter mig där efter. Det började så bra, hon ville att jag skulle handla på vägen dit och när jag kommer innanför dörren möts jag av skön julmusik och en glad mamma…jag märkte att hon väntat och längtat…hon hade nog räknat med att det skulle gå fortare på affären och att jag skulle ha tagit bilen istället för att sparka…
På en gång vill hon veta hur mycket jag handlat för och fort hittar hon kvittot i påsen som talar om att jag handlat för 35.50…genast hämtar hon plånboken och ger mig 250 kronor…50 kr till handlingen och tvåhundra till en klänning hon tidigare sett på stan, till lilltjejen, försökte verkligen hitta den igår men den var slutsåld… tacksamt tar jag ändå emot pengarna och går in i köket för att sätta igång för att där se två färdiga kakdegar…den ena hade hon gjort förra veckan…och den andra hade hon gjort tidigare idag för att jag skulle slippa…trodde hon ville ha hjälp men tydligen var det mest sällskapet hon var ute efter och då får jag dåligt samvete…
Sedan börjas det…gör inte si, gör så….nej,nej,nej….vänta ska jag visa….äsch, jag gör det själv…osv…hon till och med vek upp ärmarna på min tröja…och jag blir tjurigare och tjurigare…men försöker förståss visa min goda vilja…det spelar ingen roll att jag bakar och lagar mycket mat hemma hos mig….jag är drygt tretti och har viss erfarenhet, visserligen inte lika mycket som hon eftersom hon är trettisex år äldre, men ändå….
Hon klarar ju inte någonting, händerna lyder henne inte…kakorna blir långt ifrån vackra men skulden lägger hon ändå på mig…
Fylld av skuld och skamkänslor sparkar jag hemåt…helt i onödan…måste lära mig att bli mer gåsaktig och låta allt rinna av…

Dessutom blev inte marmeladen jag gjorde på förmiddagen nå god…vinet var nog inte tillräckligt sött och fruktigt…men enligt min kära mor var det ett mycket fint och bra vin jag fått av henne…och det var säkert gott om man skulle dricka det men inte att göra marmelad på….

Hinner inte allt jag vill...

2005-12-07T09:41:00.000+01:00

...åh det är så mycket jag vill hinna nu men tiden och orken hänger inte riktigt med...
Min ett-åring är sjuk och har inte alls lust att roa sig själv medan mamma skriver blogginlägg...nåjs sllting har sin tid som det står i predikaren...

Ska ändå försöka mig på att koka lite favorit marmelad...världens godaste till julens ostar...bjussar här på receptet...

Fikonmarmelad med Cashewnötter
250 g torkade fikon, i små bitar
75 g osaltade cashewnötter, grovhackade
1 dl råsocker
2 1/2 dl rött vin

Gör så här:
Lägg fikon, cashewnötter och råsocker i en tjockbottnad kastrull. Tillsätt vinet och låt det koka upp. Sjud i 10–15 minuter, tills marmeladen känns fast i konsistensen. Låt kallna. Häll i rena burkar...

När det är klart och maken kommit hem från jobbet är det dags att hjälpa min ömma moder att julbaka...hon har MS och blir bara sämre och sämre och kan inte använda vänster hand och har mycket nersatt känsel och styrka i höger hand...det blir liksom ganska svårt att baka själv då...fatta vad jobbigt och frustrerade att inte ha möjlighet att göra det man gillar mest...

Nu är det bäst att kavla upp ärmarna, sätta upp håret och sätta igång...

Mer jul, ge mig mer jul...

2005-11-29T18:24:00.000+01:00

...så sjunger Adolphson och Falk i en helt fantastisk julsång...den handlar om en speciell last som drabbar en så här dags varje vinter, som greppar en helt och fullt...mer, mer och ännu mer jul...det finns ingen gräns hur julfirandet kan explodera...jag är likadan...mer, mer, mer...ge mig trettiograder kallt och tomtar över allt...äsch här kommer hela texten...den skulle kunna vara min egen!

"Jag är en lugn person med takt och tonmåttfull och balanserad.
Jag är tyst och still och det ska mycket till innan jag blir exalterad.
Men jag har en last som håller mig fast i ett järngrepp varje vinter.
När året är slut och snön ligger djup och slädarnas medar slinter.
Jag vill ha mer jul. Ge mig mer jul. Jag vill ha mer jul. Ge mig mer jul.
Tusen stjärnor som tindrar,glitter så långt jag ser.
Av juleljus som glimmar,vill jag ha mer.
En show glöms bortom den bara visar oppeffekter som man knappast anar.
Så ge mig trettio grader kallt, tomtar överallt och en skog av gröna granar.
Jag vill ha snötyngda hus, tusentals ljus, kulörta kulor i drivor, bjällerklang som ackompangemang, på alla julens skivor.
Jag vill ha mer jul ...
Ge mig en svårknäckt nöt, sötare gröt, djupare dopp i grytan,
glittrigare glim och grötigare rim och mer Arne Weise i rutan.
Jag vill ha rymligare säck, segare knäck, fetare fläsk från grisen,
krimsigare krams, längre långdans och raskare räv på isen.
Jag vill ha mer jul ...Jag vill ha mer, mer.Ge mig mer, mer.
Jag vill ha mer, mer.Ge mig mer, mer."

Jag vill ha mer...men tyvärr orkar jag inte alltid allt jag vill...har insett att förhögt ställda förväntningar oftas hamnar i ett tillstånd av besvikelser...

Men hela huset har ordentlig julstämning redan...ljusen brinner överallt, pepparkaksbaket är avklarat, glöggflaskorna är tömda och jag borde inhandla fler...saffransbrödet jag bakade förra veckan är redan slut!

Barnen har oxå julös! Igår hade vi på deras inrådan tomtedisco, alla iklädda tomteluva dansade vi loss till de ösigaste julskivor vi kunde hitta...Jag säger bara Lars Vegas Trio...oslagbart!
Minsta tjejen har inte riktigt hajat begreppet julklapp...så fort hon hörde ordet slog hon ihop händerna allt hon kunde...annars dansade hon runt som en riktig discodrottning...

Som om det inte vore nog...i morse när vi vaknade hade det kommit en decimeter snö! Jag har nu lärt mig att det inte är helt lysande att gå med makens träskor i djupsnö!

Hade tänkt..

2005-11-26T18:17:00.000+01:00

...att jag skulle skriva ett helt fantastiskt och underbart roligt blogginlägg ...det var ju liksom ett tag sen sist, det blev något kul alltså...men så har jag spenderat hela dagen med svärmor och det är inte så roligt... jag lovar...

Ljus i mörkret

2005-11-25T18:21:00.000+01:00

Nu lyser det så härligt från alla adventsstakar och stjärnor...synd bara att det ska vara så förbenat mörkt och snölöst...det totala mörkret liksom suger bort att ljus och lämnar ingenting kvar...det känns liksom lite som mitt liv...det finns så mycket mörker som vill suga ut de lilla ljus jag har kvar...men å andra sidan behövs det inte så mycket ljus för att ge effekt i mörkret...ska bara försöka att fokusera på ljuset istället för på mörkret...då tror jag att ljuset snart tar över...varde ljus!

Julstämningen som kom av sig...

2005-11-23T15:30:00.000+01:00

..den liksom töade bort med det lilla vita täcke som jag tidigare idag var så salig över...gräsmattan lyser nu grönare än den någonsin gjorde i sommras....

Dessutom kom jag på att elen borde bytas i en ärvd femtiotalskitschig julstjärna...jag som varit så stolt att "allt" var fixt och färdigt...

Och så undrar jag hur man obemärkt smakar på en butterbulle....

Men ljusslingorna lyser i alla fall väldigt vackert ute även om snön numera lyser med sin frånvaro....

Härliga dofter...

2005-11-23T14:15:00.000+01:00

...sprider sig i vårt kök...hela hemmet luktar jul...två saffransbutterkakor står och gräddas i ugnen...den ena ska vi avnjuta själva till den första glöggen...brukar försöka vänta till första advent men eftersom jag ligger före schemat med allting annat i år så får det gå...

Den andra butterkakan ska få följa med "stira E"s klasskompis hem...hon har fått en ny liten syster...en helt underbart mysig familj som lyckats få fyra barn på sex år...vissa är helt klart mer fertila än andra...

Julstämningen sprider sig ännu mer nu när maken håller på att sätta upp ljusslingorna utomhus...dessutom finns det ett litet, litet vitt snöskimmer över den annars fortfarande gröna gräsmattan...å andra sidan är väl grönt en av julens färger...

Nu är det Jul här i vårt hus...

2005-11-22T16:39:00.000+01:00

Julen är kommen ...hoppla...redan...aldrig förr har jag varit så tidig med någonting vad gäller julstök...många är de julklappar som redan är inköpta och alla adventstakar, adventsstjärnor och ljusgirlanger är framplockade och genomgångna så att alla lyser och ingen lampa är trasiga...de som var trasiga i morse är nu bytta och alldeles klara för att ställas respektive hängas i de olika fönstrena...fönstrena som förresten får finna sig i att inte få nya gardiner för engång skull...känner mig jättestolt över beslutet att skippa gardinbyte överallt...råhärligt...även om det känns lite ovant...

Julfirandet är oxå klart...biljetter och hotell är bokade (och betalda av världens bästa släktingar, typ pappa och syrran...)Det känns alldeles förträffligt lyxigt att få fira jul med hela tjocka släkten...som inte är så tjock längre...alltså vi är inte så många kvar längre...den äldsta generationen har liksom gjort sitt på den här jorden...tänk att få fira jul allihop men ha förmånen att rå oss själva genom att vi inte behöver bo trångt mitt i smeten bland allihop utan på ett schysst hotell...dessutom slipper vi ju köra de dryga 60 milen enkel väg...flyg känns ganska bekvämt även om jag börjar bli lite orolig över packningen...hur i hela friden ska vi få med allt...men det löser sig säkert...allt brukar ju göra det till slut...

Nu vet jag...

2005-11-15T19:32:00.000+01:00

vart alla tutor tar vägen efter motorcykelbesiktningen...

Så har ännu ett år av mitt liv gått…

2005-11-15T17:14:00.000+01:00

...ett år som är min yngsta dotters första…
Det är obeskrivligt vad tiden går fort…det var nyss jag gick omkring med henne i magen…nu går hon omkring själv..

Ett år har gått sedan de dramatiska dagarna då hon en månad före beräknad tid bestämde sig för att komma ut, även om hon fick lite hjälp…

Det började fredagen den 12 november 2004 under ett rutinundersökning hos barnmorskan…det visade sig att jag hade äggvita i urinen, blodtycket var lite högre än normalt och vikten hade tagit ett stort hopp uppåt…med en begynnande huvudvärk åkte jag därför in till förlossningen för ytterligare provtagning…
Någon BB-väska var inte packad…det var ju över en månad kvar…men en liten väska med det mest nödvändiga för min räkning fick jag med mig i alla fall.
Maken kom hem från jobbet för att skjutsa in mig och under resan in började jag få synbortfall och jag kände av en extrem ljuskänslighet.
Väl inne på förlossningen blev jag bara sämre och sämre och snart var jag så pass dålig att jag krampade. Symtomen talade sitt klara språk jag hade fått havandeskapsförgiftning och för både min och barnets säkerhet skulle jag snittas…till motsats mot många av dagens kvinnor ville jag verkligen inte snittas…jag ville föda vaginalt…
Proverna som togs var oändliga men alla visade dom att jag egentligen inte hade någon havandeskapsförgiftning…läkarna, barnmorskorna, studenter och övrig personal kliade sig i huvudet…vad kunde det vara…Läget pendlade upp och ner mellan akut och mindre akut…
Mormor fick ringas för att hämta stortjejen på dagis för maken fick inte lämna förlossningen…inte för att flytta bilen, handla sig någon mat och absolut inte för att hämta några saker till sig själv… så höll det på i tre dygn…jag blev sämre och sämre för att för en stund bli lite bättre…hela tiden fick jag magnesiumdropp för att inte krampa och var ständigt beredd på att kunna snittas när som helst. Magnetröntgen av hjärnan gjordes för att utesluta mindre hjärnblödning…då många av symptomen kunde vara tecken på det. Efter magnetröntgen fick jag en allergisk reaktion och hela sjukdomsförloppet försämrades. Beslut togs att man skulle försöka sätta igång förlossningen, eftersom jag vägrade bli snittad. En gel ströks på livmodertappen för att den skulle mjukas upp. Ingenting hände under dagen…mer än att äldsta dottern började bli orolig…flera dagar hade ju gått utan att hon fått träffa mamma eller pappa…funderingarna i en femårings huvud gick varma…höll mamma på att dö eller höll bebisen i magen på att dö…
Då tog vi ett snack med barnmorskan om vi kunde göra ett undantag från besöksförbudet och få träffa henne lite…visst skulle det gå bra…vid sextiden på kvällen kom hon in i det mörklagda rummet där jag låg med mörka solbrillor och olika sorters dropp samt sladdar och dylikt för att kolla hjärtljud osv… Hon fick höra bebins hjärtljud och se att jag faktiskt inte var döende…jag kunde ju skratta och skoja som vanligt…problemet var bara att jag började känna av värkarna…kraftigare och kraftigare kom dom allt tätare…vid sjutiden förklarade jag utan att försöka visa min smärta att det var dags för mamma att vila…
Maken följde henne ut och under tiden kom barnmorskan in för att kolla läget…det visade sig då att värkarbetet var i fullgång…de kom med en minuts mellanrum och varade lika länge…
Nu blev det fart på barnmorskan…jag låg ju i en vanlig sjukhussäng inte en förlossningssäng och rummet var trots allt inte förberett för förlossning…
Lustgasen blev min bästa vän men nu gjorde det outhärdligt ont…jag ville ha smärtlindring…
Med första flickan hann jag inte få någon bedövning så nu ville jag ha allt jag kunde få på en gång, innan det var för sent …men när läkaren kom insåg dom att jag hade kommit längre in i förlossningen än vad de hade kunnat ana…inte fanns det tid till ryggbedövning men bedövning i livmoderhalsen kunde jag få…ont gjorde det och jag skrek och gormade som aldrig förr…läkaren som kallade mig Greta Garbo, pga solbrillorna, tyckte det var underbart att höra mig skrika…det kändes verkligen att han jobbade på en förlossningsavdelning…fullt ös var det på all personal…de hade grymt många förlossningar på gång samtidigt…
Pangboom sa det så gick vattnet och vid åttatiden var det nya lilla livet ute…eftersom hon var en månad förtidig var hela hon täckt i ett tjockt lager vitt fosterfett…det lilla,lilla livet såg alldeles blålila ut och andades knappt…fort klipptes navelsträngen och snabbt tog barnläkaren henne och sprang iväg för att få igång andningen och undersöka henne…maken följde med henne och jag blev ensam kvar med barnmorskan för att få ut moderkakan osv…när det var avklarat kom en barnsköterska in med min dotter i kuvös med allehanda slangar och annat…jag fick se henne som hastigast innan de förde henne till neo-avdelningen. Jag fick inte ens ta på henne…så låg jag där själv, barnmorskan hade varit tvungen att skynda vidare och snart fick jag besked om att jag måste byta rum eftersom det pågick så många förlossningar och dom behövde mitt rum till en annan kvinna…
När min man kom tillbaka från vår nyfödda dotter hittade han knappt igen mig eftersom jag fått byta rum…aldrig förr har jag känt mig så ensam och övergiven som jag kände mig när jag låg där ensam och insåg att det var andra helt okända personer som tillbringat mer tid med min dotter än jag. Hon fick hjälp att andas och hon hade det bra sa min man som inte fick stanna kvar hos mig på förlossningen utan var tvungen att åka hem och sova.
Först dagen efter fick jag träffa min dotter…i rullstol skjutsades jag upp till barnavdelningen och det var en hemsk upplevelse att inte veta vem hon var…dom hade kunnat peka på vilket barn som helst…jag visste ju inte hur hon såg ut…visserligen hade min man tagit bilder som jag sett på kamerans display men ändå…
Och det var nu hennes liv började med alla provtagningar, undersökningar och behandlingar , i drygt tre veckor blev vi kvar på sjukhuset.
Nu har ett år gått och hon växer och mår bra, vi väntar bara på att få göra en kompletterande hjärtundersökning då hennes hjärta har vissa blåsljud.
Men hon är väldens gladaste och goaste ett åring i världen!

Vattenberoende

2005-11-14T14:46:00.000+01:00

Inte nog med alkoholberoende, sockerberoende, saltberoende och vad man nu kan tänkas läsa om för beroenden i "skvallertidningarna" som tidigare kom på kvällen...nu har jag hittat ett nytt beroende...jag är beroende av vatten...iofs är väl detta inget nytt...men det blev liksom så uppenbart i dag.
Grannen ringde och undrade om vi hade vatten...visserligen brukar vi låna diverse saker av varann men vatten var något nytt...men efter en snabb koll insåg vi att vi hade inget vatten i kranen...det droppade inte ens...
Så börjas problemen staplas på varann...att tvätta lilltjejen efter en kladdigt mellanmål går inte, tur att det finns våtservetter hemma...tur att de finns när bajsblöjor ska bytas...värre är det när man själv har gjort nummer två och inser att det finns inget vatten i toaletten att spola med...
Tur att jag varit slö och inte satt igång någon tvätt eller diskmaskin...nåja, det kanske inte skulle vara så dumt att slå sig ner och fika ett slag...men vad ska man dricka till kanelbullen, mjölk är ju godast men den är slut...en kaffetår skulle kanske sitta fint...men rackarns det kom ju inget vatten ur kranen...te går därför oxå bort liksom saft. Dessutom var juicen slut och någon läsk finns numera sällan hos oss...mineralvatten däremot. Yes, men hur gott är det egentligen att dricka mineralvatten till bullar...men det funkar iallafall om man blandar det med lite blandsaft...
Nu åter står bara frågan om det går att koka makaroner eller potatis i mineralvatten?

Urless..

2005-11-11T10:55:00.000+01:00

Jag är verkligen urless på att inte ha några pengar...de få pengar som kommer in ska räcka till så mycket nödvändigt att allt det andra aldrig blir av. Jag kommer inte ihåg när jag köpte mig några kläder till mig själv...kanske var det mammakläder när jag väntade "lilla e"...neeej nu vet jag jag shoppade ju faktiskt loss med syrran i juli och köpte ett par vila jeans för 119.50...men dom var i storlek 26 och nu när jag knaprar piller samlar jag vätska och har inte en möjlighet på miljonen att komma in i dom...jag klär mig i en del kläder som jag köpte på H&M när jag gick på gymnasiet...det vill sägga i början på nittiotalet...gissa om det känns hippt. När folk säger att dom inte har några snygga kläder brukar dom ändå ha garderoben full...min mamma är sådan...köper hur mycket kläder som helst men tycker sig ändå inte ha något att sätta på sig...men för mig är det verkligen sant..jag har ingenting att sätta på mig
Nåja....min syrra donerar i bland ett och annat plagg som inte längre känns ok på fiiina gatan på östermalm...men dom duger gott åt mig men vi har tyvärr inte direkt samma stil....å andra sidan har jag ingen stil...fast jag skulle bra gärna vilja klä mig lika tuff som jag egentligen är...;)
Pengarna räcker inte ens till en ny mascara..nu har jag varit utan länge...önskade mig en ny i fjol till jul...och i present när jag fyllde år....men har fortfarande inte fått någon...för att inte tala om att jag inte har råd att gå och klippa mig...jag har inte klippt mig sedan i mitten på mars och mitt hår är så slitet att jag inte längre kan borsta igenom det...
Jag ser verkligen ut som en nersunkad småbarns mamma....hur kul är det...

Att gå runt i cirklar...

2005-10-27T17:43:00.000+02:00

...har nu fått en ny betydelse..."lilla e" har börjat gå utan stöd nu...men hon går bara med ena benet vilket gör att hon går runt runt i cirkel runt sin egen kropp...det ser ruskigt gulligt ut...men hon kommer inte så långt...

Snart är det jul igen…

2005-10-25T15:53:00.000+02:00

…jaha, nu drar julhysterin och stressen igång..i lördags besökte jag Rusta för att inhandla spackel till ”stora E” både till hennes väggar och ansikte…men vad möttes jag av…jo berg av julsaker…halva affären bestod av alla möjliga och omöjliga julsaker…
Åh…det är verkligen mysigt med jul…längtar riktigt efter att få börja pyssla och greja…har redan köpt nästan alla julklappar till stora tjejen…

Men julen har inte bara underbara och vackra sidor…jag tycker julen är bland de värsta tiderna på året…aldrig annars blir ensamheten för vissa så påtaglig…själv slits jag varje år mellan olika släktingar på min respektive min mans sida…vi har löst det så att vi firar varannan jul med hans sida och varannan med min…men det blir aldrig så enkelt…för att vi ska kunna träffa min svåger och svägerska på jul krävs det ju att vi synkar ihop så vi firar samma jular med svärmor…det innebär att svärmor får fira varannan jul ensam …det klarar jag ju inte utan bjuder naturligtvis in henne att fira med min ursprungsfamilj…många blir det och det innebär jämkning hit och jämkning dit…

I år är det dags för att fira med min ursprungsfamilj…men mina föräldrar har bestämt sig för att fira hemma hos min storasyster i Stockholm och jag har ingen lust att fira jul där nere…vi har inte råd att flyga och att köra 130 mil för att fira jul vet jag inte om jag orkar e3ller har råd med för den delen...bensinen är ju inte direkt gratis …dessutom innebär det att svärmor förmodligen får fira ensam om vi drar iväg söderut…

Helst skulle jag nog fira bara med min lilla familj hemma hos oss…men väljer vi att inte åka bort kommer nog svärmor hit…jag vet inte om jag orkar fira en jul till med svärmor…det blir i så fall fjärde på raken…men att vara själva är något nytt och lite skrämmande…vill ju egentligen ha en riktigt ”fanny och alexander inspirerad” jul…och det närmaste det blir nog om vi åker ner till Stockholm…

Ju mer jag tänker på det desto mer invecklat känns det….vad göra? Önskar att vi hade råd att helt enkelt åka långt långt bort…

Vi kanske skulle anmäla oss till någon välgörenhetsjul och fira med ensamma och hemlösa… det skulle nog ge allra mest…

När man ligger och guppar...

2005-10-23T21:36:00.000+02:00

..med näsan precis över ytan är det skönt att höra kommentarer som: - Mamma, varför håller du fisken i stjärtfjädrarna...

Det är liknande kommentarer från min sexåring och alla glada tillrop från min elva månader gamla dotter...som får mig att orka lite till när jag egentligen skulle vilja lägga ner...
...vattenytan ligger väldigt högt nu...kan det inte bli ebb snart...denna mentala flod sänker mig...jag vill att den ska dra sig tillbaka...och gärna stanna där...snart fyller detta "vatten" mina lungor...och vad gör jag då...

Man blir/är vad man äter...

2005-10-18T11:46:00.000+02:00

Om det stämmer att man blir vad man äter borde jag vara ruskigt söt eftersom jag äter så mycket socker...
Om det stämmer att man är vad man äter borde jag inte äta så mycket kakor...jag borde inte vara sugen alls...möjligtvis på chips...

;)

En död smörgås...

2005-10-16T19:53:00.000+02:00

Satt med äldsta dottern och fick recept och mattips...en picknicmacka med keso, soltorkade tomater och avacado föll inte sexåringen i smaken...

"- Den kanske passar att bjuda mamma eller mormor på"...frågade jag då vilket lede till följande svar:
"-Jag antar att du menar dig själv och din mamma för om vi ska bjuda din mormor på den måste vi nog döda den först...annars kanske vi kan skicka den på posten...fast det får nog bli med en brevduva i så fall...fast den kanske äter upp den..."

Ja, hur ska man egentligen göra för att bjuda en död människa på en smörgås...

River tapet…

2005-10-14T10:30:00.000+02:00

Lager på lager ska bort…åttiotalstapeten med lät vaxad yta och en randig struktur ska bort…under den skymtar en brunblommigtapet från sjuttiotalet…under den en ljust grå sextiotalstapet…under den en snygg femtiotalstapet och under den en mjuk brun väggskiva som är så porös att det ibland släpper stora bitar som gör stora gropar i väggen…

Vi river och sliter och gör allt som står i vår makt att få till ett slätt och bra underlag för de nya tapeterna. Ibland går det lätt och i bland är det riktigt svårt…ena stunden får jag stora sjok i handen och i nästa sitter jag och drar bort centimeterstora bitar…det är ett drygt jobb och det tar tid. Jag vill ju att det ska gå snabbt och enkelt…skulle helst bara vilja slänga upp de nya tapeterna på en gång…inser dock att det inte alls skulle gå bra…slutresultatet skulle inte motsvara mina förväntningar…

På samma sätt är det nog med mitt liv…det sitter lager på lager och jag måste riva bort det ett efter ett…ibland tar jag tag och river så jag kommer in på bara skinnet…då gör det ont…hela processen gör ont…för att kunna börja om och få ett lyckat resultat måste jag gå igenom allt jag bär på…men vem kan hjälpa mig att riva bort alla mina gamla själsliga tapeter…varför har jag alltid bara ”tapetserat” över det gamla…vart har jag tagit vägen bakom alla dessa lager…rivsåren blöder och gör ont…det porösa underlaget blottas och svider…ska jag låta det vara så här eller ska jag ta fram stora spackelhinken och se till att underlaget blir så slätt att jag kan sätta upp nya ”tapeter”…vilken färg ska jag då välja…

Jag borde...

2005-10-13T20:35:00.000+02:00

..vara lite försiktigare med vad jag önskar...

Jag har haft lite prestationsångest och otillräcklighetsångest över mitt föredrag på lördagens kvinnofrukost...så pass mycket oro att jag i dag sa till min älskade make..."hoppas att det inte blir några anmälda så att dom ställer in"...och vad händer jo nyss ringde den ansvariga och meddelade att det inte var några anmälda så dom hade bestämt sig för att ställa in...men nu sitter jag här smått besviken...har ju förberett mig i två veckors tid...iaf..mentalt och dessutom i princip skrivit manuset klart...gahhh...
Snacka om blandade känslor...tråkigt men skönt...

Pysseldillet kom liksom av sig...

2005-10-12T22:04:00.000+02:00

Skulle tvätta några gamla tjocktröjor för varmt för att få små krymta tröjor att göra kuddar och annat pyssel av...men vad händer...ur maskinen tar jag ut helt gigantiska tröjor...mycket större än vad dom var tidigare och inte ett dugg fasta och kompakta...nu kan jag ju inte slakta någon av dom tröjorna till förmån för soffkuddar...måste hitta på något annat...vill ju så gärna förnya och förändra men har inga pengar...

En Kram i mejlen...

2005-10-12T11:03:00.000+02:00

..kom från en av de vänner jag har haft alldeles för lite kontakt med...förresten har jag knappt någon kontakt alls med någon längre...varför blir det så...så vill jag ju inte alls ha det...
Paulus skrev en gång för länge sedan i en välkänd bok om att allt det goda han vill gör han onte men allt dåligt somhan inte vill det gör han...varför är vi människor så bakvända...jag vill börja göra gott...både för min egen skull och för människorna runt omkring mig...

Jag gillar egentligen inte kjedjemejl... så här kommer en unison kram istället...

"Hej Vännen!

DAGENS KRAM!
Skicka den här KRAMEN till någon Du bryr dig om. Om hon/han bryr sig om
dig, så skickar hon/han den tillbaka den till dig. Så kan du se hur många
är det som bryr sig om dig.

SÅ DU HAR NU FÅTT EN KRAM !!!SKICKA VIDARE DEN TILL FEM PERSONER
OCH TILLBAKA TILL DEN PERSONEN SOM SKICKADE DEN HÄR TILL DIG!!!
I en kram finns det någonting hemligt, som värmer hjärtat, välkomnar den
och lättar när man är från varandra.

Kram är ett sätt att dela glädje och sorg, som vi går igenom i våra liveller bara ett litet sätt att berätta till en vän att man bryr sig.

Kramar är till alla, som vi älskar, till vännen, till anhörig ellernallebjörnen.
Kram är speciellt sak, den är perfekt sätt att visa den kärlek, som vi intehittar orden att berätta den.

Det är konstigt hur en kram får alla att må bra; i alla platser, i allaspråk, det förstås alltid!

Kram behöver inga hjälpmedel, special apparater eller delar– öppna bara dina armar och ditt hjärta.Håll kramen i gång, skicka den vidare till dina vänner!!!!!"

2005-10-11T18:02:00.000+02:00

Ångesten är som två krafter…den ena äter upp mig inifrån den andra kramar mig hårt, en ständigt pågående kram(p) som aldrig tycks släppa taget…ibland släpper kram(p)en nästan, bara för att ta ett nytt grepp och krama ännu hårdare…

Ångesten gör mig förlamad…ingenting kan jag ta mig för, ingenting kan jag slutföra…projekten är många men inget blir klart…manin pockar hela tiden på och ger kickar att dra igång så mycket som möjligt…resultatet blir att ångesten blir ännu större för varje oavslutat projekt…den onda spiralen snurrar och spinner snabbare och snabbare och yrseln bedövar mig…en bedövning som inte tar bort smärtan…och smärtan är outhärdlig..

Igenkännande...

2005-10-10T13:39:00.000+02:00

läser jag detta....vilken befrielse att läsa någon som har satt ord på det jag känner av i bland...bloggångest! Tack Mamma Mu! Och tack Sigge, utan inlägget i din blogg hade jag aldrig fått känna det jag känner just nu...tacksamhet, tacksamhet och en hel hög med lättnad...förälskelsen håller på att utvecklas...

Modernt tänkande...

2005-10-08T18:34:00.000+02:00

Förberedde "Stora E" på att vi i morgon förmodligen ska åka på ett äventyrsbad och sedan gå ut och äta...
Naturligtvis blev hon jätte glad, ända tills jag informerade henne om att hon då inte skulle kunna gå på morgondagens gympaträning...men så sa hon...jag önskar vi kunde spela in gympan, så jag kunde gå på den sen...
Tänk vad livet skulle vara lättare om man inte behövde välja bort saker för att de händer samtidigt...

Panik!...

2005-10-08T18:30:00.000+02:00

..ska hålla föredrag på en kvinnofrukost om läsande och ge boktips på ny skönlitteratur och uppbyggelselitteratur...
Nu vill dom ha mitt tema så dom kan annonsera...problemet är att jag inte har något tema än...det måste vara klart under kvällen och vara så brett att jag i princip kan prata om vad som helst...
Jag är ju en sån som alltid förbereder mig just innan med kniven på strupen. HUr ska jag veta temat en hel vecka i förväg...

Logik från sextiotalet...

2005-10-07T10:05:00.000+02:00

Hittade en underbar stämpel under ett av mina fantastiska teakföremål från sextiotalet...

Äkta Bankockteak Made in Sweden....

Logiskt...;)

Rena fönster...

2005-10-07T09:47:00.000+02:00

Alla min fönster är nu så rena att man nästan kan tro att det inte sitter något glas i karmarna...
Min underbara make gjorde ett hästjobb härom dagen och tog tag i fönsterputs och byte av gardiner överallt i hela huset...först tog han alla fönster på utsidan...vilken skillnad det blev...sedan kom han in och tog alla fönster från insidan...nu blev det ännu bättre...ett av fönstren var fullt av sågspån i mellan så det tog han även mellan...wow vilken skillnad...när vi såg vilken otrolig skillnad det blev bestämde vi genast att alla fönster skulle putsas mellan oxå...
Och nu är det alltså otroligt rent som det inte har varit sedan länge...

Nu är det bara mina inre fönster som borde få en ordentlig putsning...utsidan putsar man ju titt som tätt...men varför ska det vara så jobbigt att tvätta insidan och allt emellan...precis som med fönstren blir det bara halvbra när man bara tar en sida...

Jag vill se mig själv som en guldtacka...ren och glänsande...men liksom guld måste jag renas för att kunna bli så glänsande...det hjälper inte att bara putsa på utsidan. Guld smälts ner för att allt smuts ska komma upp på ytan så man kan ta bort det, detta görs om igen, om igen och om igen....
Precis en sådan process håller jag på med nu...men det är så himla jobbigt allt hela tiden blotta sig själv, tillåta mig smälta ner och låta allt smutsigt jag bär på komma upp till ytan så jag kan göra mig av med det...

Maken till kändis...

2005-10-03T22:07:00.000+02:00

Inser att jag har ytterligare ett "kinderäggssyndrom"(tre önskningar i en) här hemma...en alldeles egen Tv-kändis till make...dessutom i en mix som inte går av för hackor...
Och de 3 nominerade är...
- Nordman, min man kan lura nästan vem som helst att han faktiskt är Håkan Hemlin...
- Ernst, min man går runt barfota och river tapet och filosoferar...
- Sverker, min man är kanske inte så lik Sverker men han går runt i hans för små walkingskor...Det är inte alla som vet hur det är att gå i Sverkers skor;)

Dom tre vännerna och Agnes...

2005-09-28T18:26:00.000+02:00

Jag är på resa…en resa till platser där Internetuppkopplingar är sällsynta…och har jag väl stannat till på en plats där uppkopplingen fungerar är jag redan på väg vidare…(där av mina glesa uppdateringar)
Trodde denna resa var över men inser att jag förmodligen aldrig kommer hem igen...måste hitta ett nytt hem…ett hem där jag är här och nu och inte där och då…och framförallt inte någon annanstans och sen…

Resan är livslång och min följeslagare den samme dag ut och dag in…visserligen i helt olika skepnader från en dag till en annan…det är som att resa med ett gäng olika personer…eller snarare personligheter…de tre vännerna är som ett kinderägg…tre önskningar i en…bara med den skillnaden att jag inte önskar mig någon av dom…
Det är Unge Herr Mani, Fru Depression och Fröken Ångest…alla samlade i den Bipolära sjukdomens namn…

Alla dessa ”vänner” tar all min tid och ork…vill skriva om stort och smått om glädjeämnen och svåra stunder, skriva om allt som händer och sker, om allt mina barn säger och gör, om vad jag lagar för underbar mat, om hur vi klarar oss på ingenting för vi har allt, om drömmar och visioner om allt, allt, allt och tid finns…jag går ju hemma hela dagarna men vad gör det då Unge Herr Mani ser till att det finns tusen projekt som bara måste göras samtidigt som Fru depression tar hjälp av fröken ångest och tejpar ihop mina fingrar och tårar mina ögon…de hjälps åt att förlama alla mina handlingar…dessutom pockar de alla på min uppmärksamhet hela tiden och ser till att det inte finns någon koncentration att skriva eller läsa… Ständigt ser dom till att mina uppkopplingar inte fungerar…hur jag än gör når jag inte dit jag vill…

Snart, hoppas mycket snart….har jag vant mig vid dessa vänner och lärt mig säga nej när dom vill komma på besök och sluka min energi…snart önskar jag att jag får resa själv igen…resa dit jag vill, kan och vågar…resa dit jag kan landa och lära känna den person som är kvar, den person som är jag…

I bland lönar det sig att bita ifrån...

2005-09-15T15:16:00.000+02:00

Fick detta i mailen precis...

"Hej ,
tack för ditt senaste mail och dina rader gällande "Godisogrammet" som ännu inte har kommit.
Jag tycker precis som du att det är dåligt att vi ännu inte har skickat något godisogram till din dotter och jag förstår att hennes väntan/förväntan är stor. Enligt uppgift så håller vårt lager just nu på med utskicket men då det rör sig om väldigt många godisogram så kan det nog tyvärr dröja ytterligare lite tid innan alla har fått sitt.
Jag vill gärna kompensera din dotter så om du återkommer med er hemadress så skall jag se till så att vi sänder något till henne och jag lovar att hon kommer få detta!!!
Med vänliga hälsningar
Leaf Sverige AB
Konsumenttjänst"

Bäst att inte säga något till henne om det än...också hoppas vi att det går snabbare nu...

Fluginvasion

2005-09-15T13:36:00.000+02:00

Köpte bananer här om dagen och fick med mig ett helt gäng babanflugor eller liknande hem...min gästfrihet är dock något begränsad och därför tänker jag följa detta råd jag fick av Anticmex...

Fruktflugor dras till allt som ruttnar och jäser såsom frukt och alkohol.
Har man problem så ska man inte låta frukt stå framme och vara noga med att byta soppåse varje dag.
Har man tomma läsk-eller ölburkar /flaskor stående så ska de vara ordentligt ursköljda.
Man kan diska ur slasken varje dag med diskmedel och sen försöka hålla torrt.

Objudna gäster är alltid välkomna men alla behandlas inte lika, vissa får "gevalia" andra får smaka på det här...

1 dl vatten
1/2 dl rödvinsvinäger
3 msk ketchup
5 droppar diskmedel

Vilket är Anticimex rececpt på en blandning som man kan röra ihop hemma och ställa ut och som ska dra till sig flugorna så de drunknar i blandningen. Om man drunknar så dör man...

Alla ingredienser blandas gärna i en röd eller gul skål. Låt blandningen stå framme några dagar och när den börjar tjockna så byt ut den och släng blandningen i toaletten och spola, inte i slasken.

Frågan är bara om sexåringen godkänner att man spolar ner det i toaletten..hon hävdar ideligen att det är viktigt med rätt skit i toaletten, dvs, bara bajs, kiss och toapapper...

Jag kommer nog aldrig att bli "rätt skit märkt" av Hjärnkontoret....

En sexårings besvikelse...

2005-09-15T12:41:00.000+02:00

Min älskade dotter blev överlycklig när hon i mitten på juni fick ett mail (vilket inte är så vanligt att hon får) där det stod: "Håll utkik i din brevlåda, för snart kommer ett godisogram...."

Mamma när är snart, när kommer det, har det kommit i dag, när kommer det, var det någon post till mig idag, ÅHHH när kommer godisogrammet...

Samma fråga igen och igen och igen....nu är det faktiskt mitten på september och fortfarande har inget godisogram kommit...min nu sexåriga flicka är jätteledsen över att det aldrig kommer. Tre månader är inte snart...det är jättelång tid att vänta då man är fem-sex år. Efter varje dag utan några prover i brevlådan blir besvikelsen stor och i början skyllde jag på att alla som jobbade där hade semester och att det nog skulle komma när semestrarna var slut...sedan fick jag efter påtryckning veta att det dragit ut på tiden och att det räknades med leverans i mitten av augusti...då kunde jag ju hälsa att hon skulle få det i samband med skolstarten...jag la alltså själv till ytterligare någon vecka så att hon skulle slippa bli besviken igen...men inget godisogram damp ner i brevlådan...efter ytterligare påtryckning fick jag beskedet att i början av september då skulle hon få det...perfekt....då kunde jag tala om för henne att hon skulle få det i samband med hennes födelsedag...vilken var igår...än en gång la jag till lite tid...tänkte att om det är lovat till i början av september kommer det kanske i mitten av september...men än en gång blev besvikelsen stor då födelsedagen har kommit och gott men inget godisogram har hittat hit...
Jag förstår att Leaf Sverige inte kunde förutse att det skulle bli så här men dom får nu bara inse att istället för att det blev en lyckad reklamsatsning (att göra folk lyckliga över en gratis provpåse dietorelle) blev det en satsning som föder motvilja mot företaget...att dom inte skött detta på bättre sätt ger bara negativ reklam. Förmodligen kommer dessutom besvikelsen tyvärr också att infinna sig den dag det verkligen kommer något i brevlådan eftersom det knappast kan leva upp till de förväntningar som hunnit skapas under denna långa tid...
Hur kan det få finnas socialt och serviceinkompetenta medarbetare på deras konsumentkontaktsavdelning...

Prestationsblogg...

2005-09-13T22:22:00.000+02:00

Efter en natt med alldeles för få sovtimmar och en underbart härlig dag, dock med total avsaknad av vila går ögonen nästan i kors, vilka man kan få en liten skymt av under de extremt tunga ögonlocken. Jag pratar halvfärdiga meningar, duttar runt med allt och lite till och glaset med mjölk glider nästan ur min hand men ändå vägrar jag acceptera att jag faktiskt är trött...och borde gå och sova...klockan ringer ovanligt tidigt imorgon....gaaahhh...vill inte...

Måste ju bara blogga lite först...eller hur var det...måste jag det egentligen...

Nej...

....så god natt då!

Dags att sätta igång...

2005-09-12T16:59:00.000+02:00

...med dagens middag...

Kycklinggryta med fräsch zuccinisallad

Servera grytan med en läcker sallad på zucchini, basilika och tomat. Gott och annorlunda.

4 kycklingfiléer 200 g champinjoner en klick Svenskt Smör 2 msk kycklingfond 2 1/2 dl Minimat 1 tsk fransk senap salt och peppar 1 hel zucchini, skuren i halvmånar 2 tomater ett knippe basilika salt, peppar 2 msk olivolja 1 msk vinäger Strimla kycklingfilén och dela champinjonerna. Fräs alltsammans i lite smör i en panna. Häll på fond och en skvätt vatten och koka ett par minuter. Häll sedan på minimat, och rör ned senap. Låt puttra på svag värme i ett par minuter. Smaka av med salt och peppar. Koka zucchini i ca 5 min och vänd sedan ihop med klyftade tomater och strimlad basilika. Smaka av med salt, peppar, olja och vinäger.Servera grytan med salladen.

Med några mindre modifikationer blir detta nog kanon...om jag har tid och ork lite senare kanske ni får ta del av ändringarna plus få en smakrecension...

NU är det högtid att sätta igång...måste nog bara röja lite efter den snart blivande 6-åringens inbjudningskortsverkstad på köksbordet....

Matångest...igen..

2005-09-12T14:33:00.000+02:00

Måste komma igång med veckomatsedel igen...Måste komma ihåg att inte använda ordet måste...
Om fem personer delar med sig av sina fem favoritrecept på enkel lättlagad god mat skulle jag kunna sätta ihop en femveckors matsedel som men sedan kan ha rullande...på helgerna får man då fritt spelrum för diverse kulinariska utsvävningar...som att gå förbi på närmsta pizzahak...alternativt husmoderliga långkok eller snittsig modern gourmémat...

I väntan på alla recept som kommer att svämma in i kommentarfältet får jag väl gå och vaska efter något guldkorn....

Skriva för att skriva...

2005-09-12T12:23:00.000+02:00

Varför bloggar man? Eller varför bloggar jag? Vrför började jag blogga och varför fortsätter jag...eller gör jag verkligen det...

Alla som inte uppdaterar sin blogg varje dag borde lägga ner...tycker en viss Linda. Visst jag lägger ner...Nej, det gör jag så lagom heller....jag bloggar för att jag vill, när jag har lust! Det är det som är friheten med att blogga...det kan bli tre uppdateringar på en timma men det kan oxå dröja tre dagar eller tre veckor....vad gör det...iaf så länge man "bara" skriver för att skriva...men handen på hjärtat visst skriver man/jag oxå för att bli läst...annars finns det väl ingen idé att publicera det man skriver...då kunde man lika gärna spara allt i ett tråkigt Word dokument.
Visst skrivs det för att läsas, men av vem och hur många...spelar det någon roll...
Att läsas utav många föder kramp...duger det jag skriver...att läsas utav få ger kramp...duger det inte...att skriva föder ångest, prestationsångest, kan jag leverera tillräckligt bra grejer...men varför ska jag egentligen leverera...till vem och varför...
Jag syns och jag blir läst alltså finns jag... "syyyyns inte, fiiiinns inte"
Tid att skriva tid att reflektera...det var tanken när jag började...jag vill blogga för att sätta ord på det jag känner och det som händer i mitt liv...inre och yttre...stort och smått...
Tiden finns inte, jag tar mig inte tiden...jag hinner aldrig reflektera...HJÄLP...livet snurrar för fort och det som tidigare var självklarheter är nu ouppnåliga projekt att slutföra...
När livet är så tungt och svårt att det blir ett projekt att hämta in posten...att borsta tänderna kräver lika mycket energi som att förbereda en expedition till nordpolen...
När det känns tidskrävande och jobbigt att värma upp gårdagens middag i en minut i micron...då är det svårt att leverera flera blogg inlägg om dan, svårt att leverera när andra tycker man borde....
Bort med orden Borde och Måste...
Jag är "chef" över mitt liv och över min blogg....i alla fall försöker jag ta kontrollen över det just nu...jag gör som jag vill när jag vill....

Jag tror självklart på alternativ B folk kommer inte att orka men de som orkar och håller ut kommer att bli bättre och bättre och få fler läsare...och med det många nya vänner och förmodligen en och annan ovän oxå...

Det här inlägget stinker...men det får det göra...jag sitter just nu på ett smutsigt jordgolv i en egenhändigt handgrävd källare....huset eller rättare sagt väggarna/murarna jag under så lång tid byggt upp har rasat över mig...alla byggstenar formade av torkade värderingar, fasta mönster, "måsten", "borden"och allt annat möjlig och omöjligt osunt, ligger nu som en ruin över mig...dammet får det att klia i halsen, det dammar i brösten som om jag försökt dricka torrmjölk....ge mig rent friskt vatten att rensa min strupe...att rensa min själ...men låt mig lyfta bort alla gamla byggstenar innan ni försöker hjälpa mig...varje gång en byggsten flyttas faller ett helt gäng andra ner över mig igen...jag blir snart begravd under allt...jag måste ha hjälp men kan inte hitta den rätta vägen...det krävs att man hela tiden tar precis rätt sten vid precis rätt tillfälle...annars rasar det igen och jag kommer längre och längre ner...

Typiskt...

2005-09-07T13:08:00.000+02:00

Jag var i väg och handlade en present till mamma på förmiddagen...det blev ett avlångt fat med två fyrkantiga krukor i olika höjder på och i den ena en vacker småblommig orkidé och en suckulent i den andra...skitsnyggt...tycker jag iaf.
Men nu pratade jag med mamma och hon var så glad för pappa hade plockat ihop en stor vacker bukett blommor men sedan fått syn på en vacker orkidé i kruka som han hade köpt istället....
Gaahh, visst är det typiskt....men det är inte så mycket att göra åt...eftersom jag fick det planterat på blomsteraffären tror jag knappast att jag får byta och jag varken hinner eller orkar dra iväg in till stan för att fixa något annat...

Bedrifter...

2005-09-07T10:06:00.000+02:00

...finns det av många olika slag...
Att försöka få tag i någon på Vårdcentralen är verkligen en bedrift...lite skrattretande känns det när man ringer dit och möts av en fantastiskt entonig röst som långsamt och släppigt hälsar en välkommen till Vårdcentralen och ställer en retoriskfråga...-Har du varit med om en olycka, har du andnöd, har du akuta hjärtbesvär, var då god ring vår akuttelefon mellan klockan 8.00 och 17.00 på nummer 090-17.....Gaahh...nej jag har inte den typen av problem....Så fortsätter den entoniga totalt opersonliga och nästan metalliska röst att mässa....-För att undvika telefonköer har vi numera ett system där vi ringer upp dig....och så följer knapptryckningar hit och dit om man nu har knapptelefon, vilket nummer och vilken tid man vill bli uppringd eller om det inte spelar någon roll...Skitsamma när ni ringer bara ni ringer! När allt är knappat och tryckt får man till svar...-Tyvärr har vi inte längre några uppringningstider kvar...Vargod ring senare!

Det är roligt att ha katt...

2005-08-27T14:06:00.000+02:00

mycket kul kan man ha med och åt sina katter...

Alla knölar borde gräva ner sig...

2005-08-27T13:39:00.000+02:00

..så jag slipper göra det...
Sitter här med jordiga fingrar efter ett halvdant försök att få till en vacker vårrabatt. Alla dessa lökar som ger en sådan underbar vårkänsla när dom kommer upp ur den just fram tinade jorden, varför ska det vara ett sånt bök att få ner dom och varför blir dom så fula när dom gjort sitt...
Vill verkligen ha en vacker trädgård men jag orkar inte göra något för att få det...hur mycket jag än knäpper med fingrarna förvandlas den inte...

Mina fingrar som borde vara gröna är bara bruna ....

Sommaren då alla började blogga...

2005-08-12T12:55:00.000+02:00

...men jag slutade....

Läste för ett tag sedan i en viss blogg om att denna sommar skulle gå till historien som sommaren då alla började blogga...men för mig har det verkligen varit helt tvärtom...jag har knappt sett åt en dator på hela sommaren...har jag inte suttit ute någonstans så har jag befunnit mig i en stuga långt in i skogen där internet snudd på är ett okänt begrepp eller i en stuga på en underbar ö, oxå helt befriad från det stora nätverket...nästan all annan tid har jag spenderat på resande fot...förutom då jag varit hem för att tvätta eller ha främmande. Varför heter det att man har främmande när man har vänner på besök...visserligen känns det som det blir så långt mellan gångerna vi ses...men att vi skulle vara helt främmande för varann är väl att ta i.

Tappade just sugen att skriva...fick besked att min bästa barndomskompis mamma helt oväntat föll död ner i går kväll hemma hos ett par vänner. De hade haft en trevlig kväll och när hon skulle gå in för att duscha av sig efter ett dopp i en vedeldad badtunna tyckte hon att det kändes som hon skulle svimma och så föll hon död ner...varför, varför, varför...
Hon var bara drygt sextio...det är så svårt att förstå...
Vad ska jag säga och göra för hennes döttrar och hennes svårt sjuke man? Känner mig helt tom, är chockad och skakig...hon har varit som en extra mamma för mig hela min uppväxt...

Måste säga till alla runt omkring mig att jag älskar dom, imorgon kan det vara för sent!

Äntligen Hemma!

2005-07-27T18:48:00.000+02:00

Ja...då sitter man här igen, hemma framför datorn....jag har varit borta så länge att fingrarna knappt hittar på tangentbordet längre...

Efter tre veckor hemifrån finns det massor att blogga om, men å andra sidan finns det oxå väldigt mycket tvätt och annat som kräver sin tid oxå...ska försöka stjäla lite tid så fort jag kan och verkligen få dessa tre veckor på pränt...många uppslag blir det...

Borta bra men hemma bäst...tänk det var riktigt gott med snabbmakaroner och korv till middag idag...längtar verkligen efter vardagen nu.

Är mätt på att resa, träffa folk och uppleva saker...

Packångest!

2005-07-05T18:11:00.000+02:00

Huvva...nu är det dags...kan inte skjuta det framför mig längre..jag måste börja packa...
Vi ska åka till mina föräldrars sommarställe resten av veckan...vi hade tänkt åka vid sju..det är femtio minuter kvar...och inte en enda pinal är packad...det är så grymt jobbigt att packa åt hela familjen...jag har totalt kommit ifrån det här med att resa med spädbarn...de behöver ju miljoner grejer...den stora tjejen där emot hon har redan packat 3 väskor med allehanda pinaler...dock ingenting av det hon verkligen behöver eller ens vill ha...hon tog typ det som låg närmast väskan...nja..några bra saker var det förstås men hon är mer inne på att det ska gå snabbt än vara genomtänkt. Visst är det härligt när man inte använder versaler efter punkt...fast jag har ju ett helt gäng med punkter...lite som jag pratar...min blogg är inte speciellt gramatiskt och stavningsmässigt riktig...men vad gör det...jag skriver så här och det tänker jag fortsätta med....det är liksom det som är det fina med att blogga...man gör som man vill...

Nej...nu är måttet rågat...jag måste ta mig upp från stolen och bända loss fingrarna från tangentbordet...hur ska jag klara mig utan bloggar hela veckan...förmodligen kommer det gå hur bra som helst...jag kommer ju inte ens att kunna se åt en dator eller nåt ...det finns liksom inte där ute i skogen...

Maken slänger nu allvarliga blickar...

Tjing på er!
I´ll be back!
Om en vecka eller nåt kan ni alltid kolla om jag nyligen uppdaterat min blogg...
So long så länge!

En höjdare...

2005-07-04T22:34:00.000+02:00

...som jag sent ska glömma...värmen gör det outhärdligt att vara ute på tomten redan vid frukosttid...grannbarnen ringer på och undrar om äldsta dottern vill bada/springa i vattenspridaren med dom...
Visst vill hon det, men frukosten var ännu inte svald så maken föreslog vänligt att dom kunde gå hem och börja så skulle "Stora E" komma så snart yogurten runnit ner i magen...
Då tittar barnen med stora förvånade ögon på honom och utbrister i kör...-Men vi har ingen vattenspridare!

Vi är dock utrustade med två olika modeller så nog kunde vi bjuda på lite svalkande vatten i olika spridning...(Tack Gode Gud för sommarvatten från ån!)
På vårt nybyggda trädäck utspelar sig då ett scenario jag skulle velat haft på film...
Tjejerna,8 & 5 snart 6 år, har stora problem med att få av sig kläderna innanför badhandukarna dom nogrannt virrat om sig...balansakter utan dess like...efter mycket möda och stort besvär står dom där nakna under sina badlakan...då släpper dom handdukarna för att kunna ta på sig baddräkterna...helt plötsligt var det inte så viktigt eller...? Hade svårt att hålla mig för skratt

När jag senare gick in för att delge det jag sett för min make skrattade han så han håll på att falla av stolen....-ååå,så bra...så bra...så ska jag oxå göra när jag ska byta om på stranden...

Det blir nog inga familjeutflykter till stranden i år....men å andra sidan har vi redan bränt oss för ett helt år så det är nog lugnt..."Red skins" det är vi!

Blodsmak...

2005-07-04T22:13:00.000+02:00

..fyller min mun och en bra bit ner i svaljet...det känns härligt underbart och alldeles fantastiskt konstigt...
Jag måste vara sjuk...har i dag ägnat mig åt dubbla motionspass...det är mer än ett år sedan jag motionerade (annat än vardagsmotion) och att köra dubbla grejer samma dag har aldrig någonsin hänt och kommer förmodligen aldrig att hända igen.....nåja man ska aldrig säga aldrig...trettiårskrisande som jag är vill jag desperat återfå den kropp och den kondition jag hade för tio år sedan...fast jag är ändå väldigt nöjd med min kropp...det syns liksom att jag har levt och att jag fött två barn ger kroppen ett mognare utseende...ööhhh...oj vad jag svamlar vet egentligen inte vad jag riktigt tänker...JO, jag är nöjd med min kropp men den mår helt klart bra av att röras lite...ingenting är så bra att det inte kan bli bättre!
Jag har alltså kört ett pass BodyBalance med min svägerska...helt otrolig träningsform, det måste bli en vana att hon släpar iväg mig dit. Jag blev så peppad och fylld av energi av att träna så jag for ut och sprang en sväng nyss...hjärtslagen är ännu inte riktigt nere i det normala! Jag brukar ju inte ens springa efter bussen om jag missar den....fast å andra sidan åker jag nästan aldrig buss så jag har liksom inte så många att missa.

Fynd...

2005-07-04T17:11:00.000+02:00

Gjorde ett nytt fynd idag...men nu blir det ännu svårare att sluta läsa bloggar...det blir bara fler och fler...hur ska detta sluta...?

Mera av grannbarnen...

2005-07-04T17:00:00.000+02:00

Vi sitter och fikar hela familjen tillsammans med grannskapets barn så säger tjejerna till varann...
-Det är ingen människa och inte något djur...fast nästan både och...
Då utbrister sällskapets enda kille...
- Ahh, det är en bäver...

Vart får de sina klarheter ifrån?

Får man bjuda på lite show...

2005-07-01T15:25:00.000+02:00

...en helt underbar trio...missa inte detta, jag lovar...det blir ett asfniss....

Agnes vs Ebba

2005-07-01T12:23:00.000+02:00

Svart bikini med nitar...är det coolt eller bara patetiskt...hur som helst funkar det när jag ska rensa rabatterna...

Ett gott skratt...

2005-06-29T17:30:00.000+02:00

...gör lidandet lättare...Skadeglädje är den enda sanna glädjen...iallafall känns det så idag...
Vågar man åka rutschkana...igen?

Rensa

2005-06-29T16:03:00.000+02:00

Att rensa ut gamla saker är som att rensa i själen....om man då säljer sina saker, säljer man då sin själ?...

Ohyran...

2005-06-29T15:50:00.000+02:00

...som håller på att äta upp mina blommor, speciellt stormhatten har fått en rejäl omgång med såpavatten...men vad ska jag "spruta" på det som håller på att äta upp mig...

Total trötthet....

2005-06-27T22:04:00.000+02:00

...är så trött att jag varken orkar läsa några bloggar eller skriva i min egen....trots alla miljoner uppslag jag har efter en helg som denna...eller är det just därför....